Nu flödar kreativiteten. Och önskelistan på snygga trappor, tjusiga fönster, coola kök, fräsiga detaljer och annorlunda lösningar som är anpassade efter just våra behov blir allt längre. Och dyrare.
Vi har pausat kontakterna med myndigheter och gått över till att ha långa och ingående samtal med entreprenörer inom bygg- och grävarbeten, leverantörer av fönster, trapptillverkare, specialister inom golv, arkitekter och säljare av stort som smått. Och häromdagen avslutade jag sista samtalet med en husleverantör klockan 23.30!
I mitt huvud får det snart inte plats mer än husdetaljer och planlösningar… Jag skulle behöva ha en lång ledighet för att hinna med alla viktiga beslut, men är inne i en intensiv period på jobbet, så det blir inte så mycket ledigt i sommar som jag kanske skulle behövt.
VI är tillbaka där allt brukar hamna för oss i vår familj. Vi gör ingenting ”lite lagom”. Vi har något märkligt behov av att optimera alla våra inköp och maxa alla val i livet. Och nästan alltid ta den krångligaste vägen, bara för att vi fått för oss att det nog blir bättre trots allt… Det där sköna med att beställa ett nyckelfärdigt hus… vi känns vara galet långt bort från det just nu. Huset är plötsligt uppstyckat i molekyler där vi har önskemål på bredden och höjden i alla delar. Men vi vill ju att den största investeringen vi gör i livet, ska bli så som bara vi gillar. Och inte något som passar många. Och då krävs många anpassningar och herrejösses massa val.
