Publicerat

It takes a fool to remain sane.

Jag finner det smått nervkittlande , många gånger uppretande och fasligt motivationsprövande. Jag är ju en myndighetsperson, jag har arbetat över 20 år (herregud!!) i offentlig sektor. Men ändå. Det här är det krångligaste och mest byråkratiska jag upplevt.

Jag måste blicka bakåt och summera. Det är ett bra sätt att minnas hur långt man kommit. Vi har hittills:

– hittat vår fina mark och fått kontakt med ägarna

– kommit överens om att få köpa marken, skrivit köpeavtal

– ordentligt förarbete med inläsning på rättsfall avseende avstyckning av skogsmark

– tagit kontakt med vägsamfällighetens styrelse och fått godkänt att ansluta sig till skogsbilvägen

– ansökt om och fått godkänt förhandsbesked av Åre kommun (kartor, blanketter, dokument för syftet med fastigheten och bilagor – en procedur på sammanlagt 3 månader)

-ansökt om och fått godkänd avstyckning av Lantmäteriet (bara 13 bilagor…)

– ansökt om och fått godkänd utfart på landsvägen av Trafikverket

– ansökt om jordförvärvstillstånd och fått godkänt av Länsstyrelsen

– upphandlat byggentreprenör och satt vår tillit till de som ska få bygga vårt hem

– upphandlat entreprenör för markarbete, vägdragning, avlopp, jordvärme

– beställt el till fastighetsgräns

-beställt och fått förhandsvärdering av fastigheten av mäklare

– ansökt om upphävande av strandskydd på vår lilla bäck för att kunna dra väg

– haft Länsstyrelsen ute på markbesök gällande skyddsvärda växtarter

– ansökt om samråd enligt 12 kap 6 § miljöbalken hos Länsstyrelsen för att få dra infartsväg

-har ritat vår egen planlösning på huset och förberett för konstruktionsritning på huset av byggentreprenör

– tagit in offerter för ekonomibyggnad och ska välja entreprenör

– ansökt om bolånelöfte

– tagit in offerter på olika trappor av trapptillverkare runt om i Sverige

– tagit in offert på bastu då vi funderar på att färdigställa den själv

Ser fram emot våra kvällar uppe på vår egen kulle. Det gäller att hålla kvar vid målbilden.

Nu är det några riktigt viktiga steg kvar till bygglovsansökan.

– Vi måste ta beslut om den slutliga planen för placering av byggnader efter alla våra besök på marken och funderingar kring både utsikt och ljusinsläpp

– Vi ska skriva slutlig produktionskalkyl, avtal och ta besluten gällande planlösning, interiör och exteriör för huset.

– Vi ska rita ”fackmannamässigt utförd” situationsplan över den nya gårdens byggnader, p-platser, vägar, V/A.

– Vi ska starta företag via Skatteverket för att driva gården…

– Vi ska välja den som ska göra vår bokföring

– Vi ska bestämma vem som ska få uppdraget som kontrollansvarig (KA)

– Vi ska anmäla till miljökontoret på kommunen om nyinstallation av enskilt avlopp

Sen kan vi börja arbeta PÅ RIKTIGT med det som ska skapa vårt hem. Galet, alla dessa saker – de syns ju inte ens…. Men det tål att sägas igen. Jag har aldrig varit med om maken till byråkratisk process.

Publicerat

Vi har valt. Tror jag.

Det här är anledningen!

Det här är anledningen. Anledningen till varför jag strider för att få in en riktig walk-in-closet (eller bättre benämnt klädkammare här i Sverige) i vårt nya hus. Och en välplanerad groventré med gott om garderober…. För att få ordentlig klädförvaring i det nya huset och slippa det här KAOSET med säsongskläder inslängda i skåp halva året. Jag är ju en extremt strukturerad människa…. och jag blir ju förvirrad som satan av att inte se saker överskådligt.

Jag har alltid bott i gamla hus. Fina gamla hus från förr som helt saknar praktiskt smarta lösningar utan som bara är så där snygga som bara gamla hus kan vara… Jag har älskat dem. Trots att de har haft dålig förvaring. Jag har köpt inredningen i gammal stil. Arvegods, fynd från loppisar och auktioner och helt galna inköp från andra sidan Sverige via annons för att bara få tag på just ”den där” möbeln.

Jag är förlovad med en man som är otroligt förstående. Jag har köpt och han har fått uppdraget att hämta upp grejerna. Bra fördelning tycker jag. Han har många och långa historier att berätta om de där resorna. Kortfattat kan vi säga att vi aldrig hittat en enda fraktfirma som varit beredda på att ta sig an uppdraget att frakta våra tunga möbler – så vi… (han) har fått lösa det.

Det ger en bakgrundsbild till varför våra diskussioner om såväl utrymmen för klädförvaring kontra biorum och relaxavdelning kontra extra gästrum blir lite infekterade stundtals här hemma när vi planerar vårt nya hem. Men än värre blir det när jag avslöjar inredningen i det nya huset, där jag faktiskt tänkt att flytta in mina fynd från förr. Inte alla, för många har jag redan i flytten till norr fått offra. Men ni vet, de där riktigt härliga möbler eller de med de riktigt galna historierna bakom…

Som den här. Tyngre än bly, men vackrare än bärnsten.

Då säger han att man inte kan blanda stilar. Gammal och nytt. Men jag säger att i det nya huset måste det flytta in en själ. Eller hur, vad säger ni??

Nåväl, vi tycker olika vi två. Men det är vi som ska bygga vårt framtida hem tillsammans. Vi kommer att få enas förstås i de här besluten om både planlösningar och inredning. Jag har redan förvarnat vår byggentreprenör att han kommer att få agera familjeterapeut under resans gång. Han är speciellt utvald för ändamålet . Vi känner också stor tillit till att han kommer att klara även det uppdraget i hans projekt. Vi utmanade honom lite med att beställa in en betongare i bygget som är hans exflickväns nya kille 🙂 Så att det inte bara är vi som prövas, menar jag.