Sitter och funderar på det här med livsdrömmar, att man inte ska ta saker för given och att ingenting kommer gratis. Det krävs alltid… något. Att leva ett liv – inte vinna ett krig? Jag vet inte jag… Men det är väl ändå en himla tur. För tänk om man kunde uppfylla drömmar på löpande band. Vad vore de då för drömmar? Hur skulle man då värdera dem?
Jag älskar att kämpa. Prestera. Ha höga krav. Målmedvetet arbeta mig fram steg för steg. Men jag hatar också att misslyckas, när orken tryter och när det går för långsamt när jag vill att det ska gå fort. Jag vill leva. Hela tiden. Och kämpar alltid för att minska vardagens brus. Samtidigt gör jag den sjukt omständlig och måste alltid maxa allt jag gör och alla val jag tar.
Jag gillar att ställas inför prövningar men ibland blir jag lite provocerad av livets nyck, när jag känner att det jag ställs inför är precis de prövningar jag behöver för att utvecklas. Det jag hanterar sämst…
Just nu är jag mitt i en riktig sådan kamp. Men ändå en livsdröm jag burit på länge, men där det ställs högre krav på alla plan än någonsin förr och framförallt där varje svagare del av mig ställs på prov. Mixad känsla minst sagt. Och jag inser att jag förändras.. . Jag utvecklar min förmåga till tålamod. Flexibilitet. Att inte kunna planera för allt. Att behöva planera om. Planera och planera om igen. Att bli begränsad och sen välja livet igen. Ta risker. Vara uthållig. Saker jag tidigare trott att jag inte behärskade, helt enkelt. Saker som nu är min vardag. Vad utvecklande!
Ni som känner mig vet hur välplanerad jag är. ”Henne kan man lita på, hon vet hur planen ligger.. ” – och nu har jag en tom almanacka privat. För er som känner mig vet hur märkligt det är. Men jag väntar på bomben. När almanackan exploderar igen. Min bästa bok.
Nå väl, när allt verkar strula med byggprojektet är det bara att zooma in på detaljer igen. Gräva ner huvudet långt för att hålla det kallt, och sparka med bakbenen. I helgen blev pallen till vår walk-in-closet klar. Å matchar inte den nya coola skinnklädseln till pallen de vackra tapeterna så säg?
