Det här med att vara byggherre, plötsligt.

I lagens mening är ju alla vi som bygger hus ”byggherre”. Det har visat sig vara lite av ett heltidsarbete som man får bedriva vid sidan av sitt ordinarie arbete. Speciellt om man väljer att tänka lite utanför boxen och inte hålla sig inom alla ramar (beställa färdigt/göra det enkelt för sig). Men jag har alltid undrat varför man ska följa lämmelflocken, vara som alla andra, hålla sig till normen och följa upptrampade stigar – när man kan gå sin egen väg!

Men nu händer saker man faktiskt ser resultatet av! I skrivande stund dras fiber och el in till tomtgräns och markarbetet har tagit fart. Och vi gör det vi kan med att röja sly och gallra för att skogen ska bli trevlig runt omkring tomten och längs vår långa väg in till gården.

Tack och lov lyckades vi sammanföra Jämtkraft med IP Only så att de kunde samdra kablarna den långa sträckan in till vårt markskåp.

Beslut behöver tas i rasande takt, just nu handlar de mest av det som sker under mark. VVS, jordvärme, el, vatten, avlopp – det gäller att få ihop kartan så rätt grejer placeras smart. Och tro mig, sjukt mycket tankeverksamhet och tid läggs även på detta. Och så förstås, ytterligare tillstånd/anmälan har lämnats in till kommunen, denna gång avseende värmepump och jordvärme.

Vi varvade veckan med att åka på materialtripp och ju mer tid vi spenderade bland olika kakelsorter och badrumsinredningar – desto tröttare och mer förvirrade blev vi. Hur vi någonsin ska få ihop alla beslut för badrum, toalett och relax förstår jag inte. Jag som är lite av devisen; ”hur svårt kan det vara?”, undrar lite över ”hur svårt vi kan göra det? Men ett beslut om ett trägolv på övervåningen blev det i alla fall, alltid något.

Det är bara att konstatera. När man håller på med ett sånt här projekt gäller det att kunna blicka bakåt och glädjas åt de steg man faktiskt tagit, mer än att andas ångest över vad som komma skall. Over and out för denna gång.