Det är något med dessa ledkryss, som får en av känna sig hemma på något vis. Kanske är det en fin symbol för alla somrar och vintrar hos mormor och morfar i Storsjö kapell som inger en skön känsla när man ser ett ledkryss. Jag har i alla fall snöat in på att använda dem som ett tema i vårt ”fjällhus i något annorlunda tappning”.. Jag har tillverkat inredning i form av pappersrullshållare, ljusstakar, smyckeskrokar och handdukskrok med ledkryss på. Min mor har fått sy toarullshållare med ledkryss. Jag har köpt vackra keramikskålar med ledkryss av Mona Bågling. Och nu har vi alltså beställt ett mosaikkonstverk, en hel vägg till duschen prydd med ledkryssmotiv. Även italienarna som ska tillverka mosaikväggen måste ju få lära sig värdet av svensk fjällkultur. Eller hur?
Motivet som mannen fixat till genom lite digital bildbearbetning ska få utgöra det 1,2 meter × 2,6meter stora mosaikmönstret till duschen nere
Och så ett urval av mina egna kreationer… helt handgjorda 🙂
Ledkryssen får alltså fortsätta att ledsaga oss genom livet. ..
I helgen var det fullt fokus på betonggolven. Det var hög tid för att behandla båda förråden innan frostnätterna kommer. Och precis som under gjutningen så hade vi åtminstone tur med vädret…
Det låter ju kanske som att det stora jobbet var själva arbetet att behandla dem, men så var det inte alls. Mest tid tog som vanligt alla samtal med betongsexperter, produktleverantörer, googling, beslutsångest och lite mer inläsning. Och så lite resonemang med sin egen entreprenör hade äran att gjuta vår platta. Det känns nästan alltid lika skönt när besluten är fattade och det är för sent att ångra sig… Men det här med betong som innergolv är verkligen en djungel för att få till en resultat man kommer att bli nöjd med. Det största frågetecknet, när man faktiskt lyckats att få till en fint gjuten platta, är hur man ska behandla den för att få ett tillräckligt fläckskydd.
Valet i djungeln av alla betongprodukter föll till slut på Betsil, en betongimpregnering. Ganska lätt att applicera om man är noga, så det går att göra själv med hjälp av en lågtrycksspruta och microfibermopp.
Plattan på ekonomibyggnaden är långt ifrån lika bearbetad som den på huset, men blev slät och ganska fin ändå. Här är den nybehandlad. Vi var dock inte övertygade av det något fläckiga resultatet efter att impregneringen torkat, så vi valde att inte göra behandlingen av bostadshusets innergolv än.
Philip fick glätta långt inpå kvällen/natten innan han kände sig nöjd. Nu ska betongen plastas igen och täckas över av skivor under byggtiden. Den här plattan ligger det många timmar bakom. Närmast på bild är uteplattan till vår uteplats under tak. Där har både pigment och struktur valts med omsorg eftersom den inte helt kan matcha plattan inomhus som är otroligt noggrant glättad, vilket inte funkar på en uteplatta som då riskerar att spricka.
Snickarna har fått exakta mått att förhålla sig till i de stora urspårningarna för fönster- och skjutdörrpartierna som ska ner i betonggolvet så att det inte blir synliga trösklar och fönsterramar. Hade man vetat hur mycket mer kostsamt det är med nedsänkta glas i plattan, så är frågan om valet skulle varit lika självklart. Nu byggdes formar och blev gjutning a´la precision. Återstår att se hur det passar när glaspartierna anländer… mer än så här kan vi inte göra just nu. Håll tummarna!!
Många timmars sökande, otaliga möten och dialoger med leverantörer runt om i Europa. Nu är beslutet fattat. Vi har beställt 8 ton glas.
Våra fönster är så maxade att huskonstruktörerna fick utmana sina skills på riktigt för att få till bärigheten i huset. Och mannen här hemma har på allvar satt sig in i såväl husets ritningar och fönstrens infästningsskisser, vässat sina CAD-kunskaper och nördat in sig på lösningar som ger såväl säkerhet, hållfasthet som snygg design. Det har inneburit åtminstone 100 timmars extra arbete med ritningarna för honom, för att verkligen kvalitetssäkra en optimal lösning framtagen av våra huskonstruktörer.
En del partier är nedsänkta i betonggolvet och byggs in i väggarna och går ända upp i tak, för att få uttrycket i huset såsom vi önskar. Listfritt inomhus och foderfritt utomhus är vår inriktning. Tillkrånglat nåt så in i norden men så mycket snyggare… Ja, det är vår melodi. På gott och ont. Men OM det blir bra, så kommer det att bli riktigt riktigt bra. Men det är väldigt många OM innan vi nått vägs ände i denna historia, kan nog bli en rad sömnlösa nätter innan vi har facit på var detta slutar.
Tänk, vad bra att ens partner har förmågan att förstå detaljritningar på dessa enorma glaspartier, för efter att ha kvalitetssäkrat huskonstruktörernas ritningar – vilket krävde en insats i cirka 100 timmar effektiv tid – så var vi då redo att våga skicka iväg en beställning.
Det här med fönster, dörrar och glas är centralt i vårt hus. För att huset inte ska bli en modern skokartong till utseende måste den prydas med något som smyckar till den lite. Nya hus är ju som bekant inte alltid särskilt snygga. Inte som gamla tjusiga lador, sekelskifteshus från svunna tider eller mäktiga herresäten.
Och glaset är också helt centralt när man bygger på den plats vi gör- med utsikt åt alla väderstreck. Då vill man ta in naturen – så att det faktiskt inte spelar så stor roll om man är inomhus eller utomhus. Känslan ska vara densamma. Det här med snygga spröjs går också bort – inget ska få störa den här naturkänslan….
Två stora skjutdörrar till en längd på sammanlagt över 10 meter och med en höjd på 2,70 ligger med i beställningen, och det är eventuellt de som man kan få mest ont i magen över. Enorma pjäser som måste passa som ett smäck när de anländer, vilket ingen kan ta för givet när vi sitter och resonerar om 3, 7 mm hit eller dit inför beställningen.
För att matcha våra aluminiumramar till glaspartierna har vi valt dörrar i samma material och kulör. Grafitgrå aluminiumdörrar. Och med i lasten ligger också 45 kvadratmeter glasräcken för balkong och takterass. Kan bli en nagelbitare att lasta av de här när de kommer….
Vi pratar hundratals timmar av beslutsvarv som nu slutat snurra. Beslutet är fattat, nu kan vi inte annat än att blunda och hålla tummarna för att allt går vägen. Ni må tycka att vi är omständliga… ni känner inte ens till hälften!
En sak är säker. Det här är verkligen inget för den med svaga nerver. Eller för den kloke som kanske hellre tar den enkla vägen. Eller kanske för den som är riktigt klok, punkt.
Att köpa inredning innan huset är byggt. Mannen hemma blir galen, och det sista köpet fick jag göra i lönndom. I mörkrets inbrott åkte jag hem till en tjej i Åre för att köpa hennes enormt snygga plankbord som ska få bo i orangeriet. Jag fick ha det gömt i bilen någon dag innan jag vågade be honom om hjälp att bära ut det i ladugården för mellanlandning. Men jag har bra smak, så han erkände ändå att jag hittat ett fantastiskt fint bord. Nu måste jag bara matcha med bra bänkar som jag tänkte pryda med fårfällar…
Han höll på att bli riktigt galen när jag hade fått tag i gamla ledkryss som jag fyllde min stora pickup med, som nu står uppstaplade i vår skog i väntan på att få bli lite kreationer runt om på gården i lite olika former och tappningar. Bland annat har jag ju använt lite byggskrot som omvandlats till stålbollar som ska pryda dessa vackra stolpar och bli trädgårdskonst.
Under process…
Fortfarande pågår en maktkamp av garderobsinförskaffning eller inte just nu, mellan mig och mannen. Men jag är fast besluten om att jag behöver ta varje tillfälle till billig och snygg garderob när de väl dyker upp, eftersom det annars kommer att kosta en mindre förmögenhet när det är dags att använda dem om vi måste köpa för fullpris. Så vad han inte vet är att jag kommer att vinna den där maktkampen så många gånger som det kommer ut bra Ballingslövsgarderober bortskänkes på Facebook. Har vi byggt en gård med så mycket ytor så kommer jag totalvägra att ha det stökigt. Äntligen ska då var sak få sin plats, och de som inte får plats får nog faktiskt vika hädan. Och herregud vad jag längtar till ordning och reda och uppackade flyttlådor!
Ett stort förråd är rätt värdefullt på en stor gård och för folk med stora behov… .
Nu börjar till och med jag kunna skönja hur det kommer att bli…
Nu börjas det även inhandlas lite fast inredning till huset, när saker och ting ligger på utförsäljning eller rea. Det gäller att spana hårt och lägga ner lite tid, för att inte bli ruinerad på badrumsinredning…..
Inbyggnadsdushar, inte så himla billigt ändå när man ska ha 3 stycken med tillhörande inbyggnadsboxar – men tur att de ändå var nedsatta 40 %.
Nästa steg blir beslut om portar till ekonomibyggnaden. Stora industriportar för stora fordon. Och ett slutligt beslut om ytterdörrar till hela gården, sammanlagt 6 till antalet. Jag kan lova att den där affären inte heller tillhör den billigaste i sitt slag. Men samtidigt känns det smart att satsa på kvalité, snygg design, bra isolering och underhållsfritt. Stor initial investering som förhoppningsvis betalar sig i längden.
Jag gillar strategier och planer. Jag har till och med formulerat min egen livsstrategi.
Den kallas för att leva livet leende (vilket inte alltid är så lätt som det låter).
Min vision; Att välja lycka och öppna ögonen för det meningsfulla i livet.
Mål; Friheten att ha de medel jag behöver för att förverkliga mina drömmar varje givet läge.
Aktiviteter; Skapandet av medel är hårt arbete, utbildning, utveckling och strategiska val genom livet. Men även innovativa idéer som kan drivas i egen regi.
Mindset; Att ha ett öppet hjärta, sunt förnuft, rättvisa prioriteringar och en fri tanke.
Hur vill jag bli ihågkommen? Den som gjorde skillnad.
Det är inte bara i livet i stort det är bra att ha mål och stora visioner. Det är extremt bra att falla tillbaka på sitt existentiella mindset även i en lång och krånglig byggprocess. Men det gäller att inte tappa bort målet på vägen, våga utmana sitt tålamod och hitta sätt att inte tröttna längs vägen. Jag vill lova att det svajar på alla dessa punkter från och till. Vilken prövning. När hjärnan värker, ögonen svider och varje samtal hemma handlar om val till bygget… om man ens hinner prata med varandra varvat med allt annat. Ibland mailar vi bara om olika alternativ. Och ibland fattas beslut av bara farten utan bägges inblandning och så kan det tänkas att den andre personen blir sur för att man inte fått vara med.
Men kanske är det här det största och häftigaste vi någonsin gjort i våra liv – blod, svett och tårar till trots. Och som vi sagt från början, den som tar på sig snickarjobbet åt oss får ju räkna med att stundtals vara medlare och äktenskapsrådgivare på vägen. Och då mina vänner gäller det att ha bra snickare med på resan och det känns fantastiskt när man valt bra folk som ska spendera det närmare året med oss. Särskilt skönt när man närmast har daglig kontakt med varandra. Så det var nästa råd från coachen – välj snickare med omsorg! I min värld behöver de både ha hjärtat på rätt ställe, sinne för stil, vass hjärna för att förstå alla krångliga ritningar, bra kommunikationsförmåga och så förstås vara bra på att omsätta drömmar till verklighet. Vilket yrke!
