Publicerat

Våndor och beslutsångest – vår vardag. Fokus på framstegen.

Intet sinande ström av beslut är vardag för alla som bygger hus. Jag zoomar ofta in på detaljer för att överleva och min andra hälft får stå för helheten. Jag är nu ruskigt nöjd över att ha hittat en rea och beställt och fått hem såväl en snygg vattenkran som en tillhörande bottenventil i brushed nickel till vårt handfat på lilla toaletten. Tänk att man kan vara så nöjd över en sån småsak på ett helt bygge. Det är väl ändå tur att sinnet funkar så för en överlevare, att man gläds åt varje litet steg framåt! För att späda på den glädjen passade jag dessutom på att köpa toalettspapperållare och handdukskrokar i matchande material. Jag gör verkligen allt för att komma undan besluten i alla materialval till relaxen, som är den svåraste i hela huset…

Nu är alltså alla inredningsdetaljer beslutade för toaletten på nedervåningen. Mitt mål var därför att beställa keramiken för golv och väggar i helgen… och det är nu gjort! Helt oväntat så vände mannen helt i sin beslutsamhet av att vi INTE skulle ha matta grå marmorplattor och då gäller det att vara ruskigt snabb på tangenterna och trycka på order-knappen. Och mosaikmönstret är på väg från Italien, med ett leveransdatum i slutet av nästa vecka. Nu är det egentligen bara valet av golvbrunn och toalett kvar. Sen så – är det check på det rummet.

Då kan man kanske tycka att vi är i god tid, men med tanke på att det är så mycket krångligare med beslut än man någonsin kan förställa sig, så är det nog bra att försöka ligga steget före… för man kan alltid vara säker på att det kommer nya utmaningar.

Så här långt har vi kommit idag, ett hus som tar stegen mot att bli vädertätt (exklusive fönstren) och där allt stål är på plats som ska hålla stabiliteten i huset och hustaket som snart börjar bli tätt. Och så har stommen för förråd, orangeri och takterass rests i veckan som gått.
Samtidigt borras det för fullt. Äntligen har vi nått vatten i vattenhålet och nu är borrningen av första bergvärmehålet påbörjat. Ännu en nagelbitare när det gäller kostnader…
Publicerat

“You say I dream too big. I say you think too small.”

Problemet med stora visioner är att man lätt kan åka i diket emellanåt. Och så ligger man där, och tittar på stjärnorna. Men man kommer liksom inte upp, man har kört sig lite trött. Huvudet är fullt av tankar som tänkts och drömmar som drömts.

Vissa dagar känns det just så. Och oftast somnar man då med kläderna på. Men så vaknar man igen, med nya krafter och spottar i nävarna och börjar på nytt med allt det man behöver göra.

Det finns nämligen en baksida av stora drömmar. Och det är väl just det, att de ibland är svåra att leva upp till. Utmaningen med att tänka stort är att man nämligen måste tänka hela vägen, varje steg. För det finns ingen given stig. Våra visioner för vår framtid är tillkrånglade, men vi får hela tiden fokusera på att välja att se framstegen. Det är därför oerhört värdefullt och ångestreducerande att läsa bloggen baklänges, för att inse hur långt vi faktiskt kommit. Den har ju trots allt kommit till av egoistiska skäl, för att kunna hålla koll på processen och för att kunna se tillbaka på framstegen de där dagarna när man bara vill dra täcket över huvudet.

Stommen på nedervåningen är uppe, stålet är på plats och mellanbjälklaget är byggt. De här stora stålbalkarna ska ge stadga till de stora fönsterpartierna som stäcker sig hela öppningen på fotot, 7 meter långt, i vårt kök.
Den här trappöppningen äter kvadratmeter på övervåningen, men är en investering i takhöjd upp till nock på en central plats på nedervåningen. Tanken är att få till lite takhöjdskänsla i köket. Vi som levt i gammalt sekelskifteshus uppskattar verkligen att ha högt i tak.
Nu när byggställningen är rest runt huset och orangeriet så skådar man ju faktiskt hur husets höjd och former kommer att bli.

I den här processen är det inte bara ritningar som ska funka, tillstånd som ska följas och mängder av beslut som ska tas längs vägen, utan det är också bygglampor, elcentraler och annat till snickarna som ska inhandlas, skog som ska gallras och eldas, betonggolv som ska impregneras och nu är också isoleringen framkörd till vårt alldeles egna bygglager. Snart är det dags att börja göra lite eget arbete på bygget – isoleringen av ekonomibyggnaden. Ett arbete vi väljer att göra själva för att hålla budget då priserna för byggmaterial bokstavligen rusar. Maken till dålig tajming tycker jag… Men man får hela tiden fokusera på det man kan påverka och göra det bästa i varje val.

Maskinhall, verkstad, lagerlokal – kärt barn har många namn.

”Sikta mot stjärnorna och du når åtminstone trädtopparna. Sikta mot trädtopparna och du stannar på marken. ”