En god vän sa till mig häromdagen: ”Everything will be fine in the end, and if it’s not fine – it is not the end yet”.
I den här fönstermonteringen, på vår gård, får man både ha nerver av stål, tålamod och ännu mer tålamod.
Idag var den stora lyftardagen. De 4 största partierna lyftes på plats, med en sammanlagd vikt på över 2 ton. Det krävdes en stark sugpropp (som för att höja spänningen strejkade helt den första timmen…) och 12 starka män.
Det blir fler kranbilsdagar då ytterligare 14 stora glaspartier till ska in i huset och ekonomibyggnaden i de ramar som förberetts de sista veckorna. Men idag får vi försöka fokusera på de 4 partierna som är inne och glädjas åt dem. Och kämpa på för att förbereda ramarna för de skjutdörrspartier som ska glasas härnäst.
Jag tror dessvärre att jag kommer ha mer träningsvärk av nervös-spända muskler än de här grabbarna imorgon…. vilken pärs. Tacksam för att det sitter 4 hela rutor i huset denna kväll.