Idag var en stor dag. Kanske den största på länge… För idag kom dagen vi faktiskt inte visste om den någonsin skulle komma, då vi gjorde livets helt klart största och dyraste risktagning! För 4 månader sedan beställde vi glas och dörrar till hela gården från ett företag i Litauen…. och hör och häpna på dumhet…. betalade 100 % i förskott!
Som av ett fantastiskt sammanträffande så var Kortenas ett riktigt seriöst företag med Mindaugas i spetsen som dessutom uppvisat en otrolig service som gynnat oss i vår beställning!
Jag bjuder på en bildserie av riskprojektet och av dagen D, som mannen i mitt liv (som är en blandning av en galen uppfinnare/snille och egenlärd ingenjör) projektlett från början till slut. Fast riktigt i slutet på denna historia är vi ju inte än. Glasen ska hålla för ytterligare lyft och inte minst – de ska passa i de millimeteranpassade öppningarna i byggnaderna! Det förstår jag överhuvudtaget inte hur det ska kunna gå till för jag kan inte utläsa ett jota av de invecklade ritningarna…
Om vi kommer i mål med det här utan större katastrofer så kommer jag att bli mallig och börja tro på att vi klarar ALLT. Men idag andas vi mest ut, för att vi inte blivit grundlurade på lasten. Allt fick dessvärre inte plats i detta ekipage, det kommer en kompletteringstransport framöver med mer glasräcken och räckeshållare till takterassen. Och i värsta fall, ersättningsfönster om något kraschar.
Så varsågoda, håll till godo.
Här gäller det att hålla tungan rätt i munnen. Pallarna var maxade på höjden!
Och så in för förvaring tills nästa kritiska moment… montering!
Det längsta av det längsta paketet… Upp till 7 meter aluminiumramar kommer lastat! De ska bland annat passa vårt största panoramaskjutdörrsparti. Efter flera timmars avlastning vände våra hjältar hem!! Grymma grabbar från våra Undersåkersföretag!Och vi kan andas ut, åtminstone några dagar – tills det är dags för nästa utmaning.
Äntligen var bostadshuset redo att isoleras! Efter att under en period ha lagt tid och kraft på arbete med att avfukta huset efter höstens blötväder så är nu äntligen huset torrt. Men varför skulle de historiskt sett högsta elpriserna slå till just den månaden vi förbrukade el på avfuktare och värmepumpar – som en hel villas årsförbrukning under ett halvår? Ja, varför inte. Den typen av väldigt dåliga sammanträffanden har vi börjat vänja oss vid. Det gäller att ha nerver av stål.
Vi är dock tacksamma för att ha snickare som är noggranna och måna om att bygga ett hållbart hus med kvalité och lång livslängd. Då får man hellre anpassa byggtiden -så är det när man bygger lösvirkeshus i fjällvärlden!
Dukat, reglat och förberett för sprutisolering på våningsplan 2Det här huset kommer att ha Hunton träfiberisolering till päls
Som en investering i både husets välbefinnande och miljön isoleras hela vår gård med Hunton träfiberisolering. Den här veckan var det dags för bostadshuset att lösullsisoleras och vad slog vädergudarna till med då…? Jo – en rad oranga vädervarningar som resulterat i en rad samhällsviktiga nedstängda samhällsfunktioner och ett ruskigt oväder i form av skyfall, höga flöden (mitt i vintern!!), stark vind, ishalka och så lite omslag till kraftigt snöfall på det.
I vårt fall räcker det inte bara att be till Gud om nåd och medgång, vi måste också ständigt ha vädergudarna med oss!!! I vissa kritiska moment är det extra viktigt, så nu tillfaller bönen väderguden om att låta ovädret bedarra, konsekvenserna bli små, översvämningarna rinna av och att läget stabiliserar sig inför nästa veckas planerade glasleverans. För trots att bankkontoret var stängt p.g.a. väderlek dessa dagar så lyckades vi efter mycket om och men göra en banköverföring så att lasten kan lämna fönstertillverkaren imorgon.
Vem har sagt att livet ska vara riskfritt, lättsamt och en walk-in-the-park?
Själv har jag då aldrig varit med om räkmacke-varianten på liv. Men så gillar jag också utmaningar. Jag har i och för sig även gillat att ha lite kontroll på läget, men efter mina livsval har jag övergett tanken på det. Det mesta i mitt liv just nu är lite kaosbetonat.
Men, det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke!! Det är bara att ta till kampen. Mot allt.
Häromdagen var det årets mörkaste dag, och nu har det vänt och ljuset ska komma tillbaka i dunkla Sverige. Låt oss hålla tummarna för att detsamma gäller för vår byggprocess. Nu gör vi snart ett bokslut för det här året, som kantstött hoppet något om en smidig byggtid. Den stora boven i dramat stavas pandemi, något som vi alla nog är riktigt less på vid det här laget. Kanske för att den inte verkar ha ett slut. Och för att den, precis som jag befarade redan när den startade, har lett till otroligt många konsekvenser i världen.
Det är säkert inte bara pandemin som ligger bakom konsekvenserna inom handelssektorn är min starka gissning, men här står vi mitt i materialprishöjningar, leveransproblem, bygghysteri, fraktutmaningar. Utöver det är det chockpriser på el och riktigt mycket väder- som alltid i fjällen. Det stormar så materialet på gården flyger, det blir smällkallt så vattnet fryser, det regnar hela hösten så det drar in fukt i huset, det blir väderomslag så det blir kondens av smältvatten som rinner ner i materialet. Det här tillståndet har även dessvärre resulterat i försenad leverans av allt glas på gården. Så fönstren lyser fortfarande med sin frånvaro, som synes. Så vi har nu en nedervåning med 3 väggar, resten plast…
Här har det fått titta fram i dagens ljus igen, vårt fina innergolv på bottenvåningen. Snart dags för att täcka det igen.
Det finns dock några stressreducerande saker man kan ägna sig åt. – Att göra beställningar färdiga (idag beställde vi t.ex. äntligen kök efter att ha ändrat kök hela 3 gånger och lagt otaliga timmar på bänkskivor, kranar, hoar, stommar, ritning, barstolar, snickerier). – Eller när saker anländer så man vet att leveransen funkat (härom veckan kom vår specialbeställda ståltrappa som man längtar till att den ska få kungaplatsen i husets mitt). – Eller att ta små dejter med mannen och se på diverse byggprogram ihop – allt för att inse att det finns de som är både tokigare än vi och har ännu stökigare, struligare och mer komplexa byggprojekt! Och de verkar alla komma hyfsat välbehållna ut på andra sidan …
Vårt rum av glas. Utan glas.
Nu har snickarna gått på julledighet, vi ska passa bygget och se till att alla fläktar blåser och att propparna inte går. Vi får väl ta en dans på vårt tjusiga golv för att lätta upp stämningen lite! Håll tummarna för lagom temperaturer och att syllen torkar! Det vore väl en fin julklapp. Bjuder på några fler bilder och önskar er en god jul och ett gott nytt år. 2022- vågar man fortfarande hoppas på att det blir året för inflytt månne?
Relaxen börjar ta form.
Övervåning på G.Stora trapphålet täckt och resten av golvet förberett. Med en hälsning till framtiden under golvspånet.
Under en längre period har det tagits löpande beslut om ganska trista grejer som värmelösningar, markarbete, vvs, ritningar, fönster, glasräcken, ytterdörrar, garageportar, material till snickarna….
För att överleva alla dessa tråk-val måste man ibland zooma in på roliga inredningsdetaljer. Den har jag gjort i omgångar under hela resan. Som ett år innan beräknad inflytt då jag köpte vårt gasolbord i betong som ska få fylla sin funktion och agera stämningshöjare uppe på balkongen som kommer att ha relaxtema. Vår 20 kvadrat stora balkong är redan berikad med en detaljerad plan för dess inredning. Vi behöver bara komplettera med några snygga och sköna loungemöbler till betongbordet och ett spa-bad, sen är den delen av huset klar.
Det här med eldbord var en idé som kom för länge sedan till oss under en resa till USA, där det är betydligt vanligare med dessa bord i olika former. Nu äntligen har det kommit till Skandinavien och vi kunde slå till med en beställning från ett företag i Norge. Redan inköpt? Yes- när det är rea förstås, annars blir man näst intill skinnad på ett sånt här inköp!
Relaxen inomhus består av betydligt fler beslut… kakel, klinker, mosaik, kranar, badkar, bastuinredning, toaletter, duschvägg, kommod, handfat m.m. m.m. och man vet inte var man ska börja för att få till en helhet där. Jag gör helt fel som vanligt och hittar enstaka detaljer och bestämmer mig för dem… Har redan tagit beslut om ett gjutjärnsbadkar i svart, inbyggnadsduschar och en golvstående badkarskran. Och det var bara att inse – nu måste vi ta ett helhetsgrepp innan jag går bananas och blandar hej vilt.
Vi har varit iväg på materialresa till Stockholmsdjungeln-av alla fruktansvärt stora kakelbutiker. Vi klämde och kände lite på olika idéer som vi har. Det blir inte detsamma som att se dem i en webbshop… men man blir som en våt fläck efteråt. Och förvirringen är om möjligt ännu större än innan.
Vi har fått upp ögonen för vad man kan göra av mosaik och då får man lov att snegla på italienska fabriker som kan göra fantastiska mosaikmönster. Ett sådant eget och unikt motiv har de skapat och det ska få pryda en hel vägg på vår toalett/dusch på nedervåningen. Italien har skapat Norrland i all sin prakt helt enkelt. Till detta rum är de flesta inköp gjorda som marmorplattor, kran, toarullshållare, handdukskrokar och bottenventil.
Så har bilden förvandlats till ett konstverk i mosaik, blir spännande att få upp det här på väggen och se resultatet framöver..
Så då var det dags nu för de sista ångestfyllda valen i relaxdelen. För att få lite själslig ro… Jag tror eventuellt att vi valt keramik ett tiotal gånger, och valt om. Men NU, för att inte bli galen på riktigt var vi tvungna att ta alla slutliga beslut. Resultat; Kommod i vacker valnöt, med stenskiva och handfat och kranar i koppar, en riktigt mörk grov stenkeramik och ett slutligt val av spabad. Besluten är fattade och hjärnan ett par kilo lättare.
Ser fram emot de mer relaxade stunderna i relaxavdelningen! Det känns grymt långt bort. Men ändå. Något att längta till där borta i horisonten…
Dags för dagens terapisession. I den mest hektiska av helger för husbyggare, behöver jag sätta mig ner och dokumentera läget. Jag har en kaosfamilj i vanliga fall. Nu är den värre än nånsin och hjärnan vet varken in eller ut bland alla dessa inredningsval och husbyggarproblem som ska lösas. Det susar mer än vanligt i kolan, och det blir inte bättre av att mannen smygstartat en serverhall i vår lilla övervåning på huset vi hyr. Massa datorer som står och flåsar ut galet med värme, så fönstret måste vara öppet dygnet runt och så låter fläktarna som ånglok. Herregud, räknar ner dagarna tills han får flytta in i sitt kontor med alla sina företagsprylar. Och det gör han med, för det kommer att bli toppenlokaler som kommer att vara hans livsprojekt för lång tid framöver.
Tänk när det finns space till alla saker som man nu snubblar på, klättrar över eller snart inte ens hittar i röran !
Det är många som tycker att vi skulle medverka i Husdrömmar på TV, men jag känner inte riktigt behovet av att bli till åtlöje för hela landet. För det här med att bygga hus verkar alltid ta samma galna väg – full av förskräckelse. Ingen dag är ens i närheten av någon form av mindfulness, det kan jag ju säga. Jag bjuder gärna på galenskaperna på den här resan, men ger gärna vår egen bild här i vår alldeles ”egna kanal”.
Vad kan man lära av en byggresa då? Ja, den verkar aldrig bli som man trott och planerat, och det är otroligt mycket logistik som ska funka. Det här året verkar dessutom vara det historiskt sett sämsta man kunde välja! Extrema prishöjningar på material och materialbrister på typ alla komponenter man har i ett bygge. Sedan vet jag inte hur många gånger ”skilsmässofällan” kommit upp på tal och det är kanske inte konstigt att det hör till vanligheterna att man som par inte fixar all den stress, press och otaliga diskussioner om vad man ska välja som blir under ett bygge av ett hem…
Jag kan säga att jag lärt känna min fästman på ett lite oväntat sätt. Han som aldrig brydde sig om inredningen i vårt förra hus, inte såg om jag köpt nya grejer till huset… har plötsligt blivit HELT INREDNINGSGALEN och på detaljnivå petar i varje steg. Det var oväntat. Det tar honom extremt mycket tid, vilket gör honom frustrerad – men han kan ändå inte låta bli att ändra mina beslut då jag lyckas ta några..
Vi har några exempel, bara från den här veckan, för skojs skull. Denna vecka har vi köpt 2 tvättmaskiner – jag hade tänkt EN tvättmaskin och ett torkskåp, men märk väl att beställningen blev 2 tvättmaskiner med inbyggda torktumlare (för övrigt har jag aldrig gillat eller använt torktumlare). Vi har köpt 2 diskmaskiner – ja enligt mannen så MÅSTE man ha två stycken. Hans ”flödesvardagsanalys” verkar ha kommit fram till den slutsatsen både gällande disk- och tvättmaskin. Vi har köpt en kyl och en frys – när jag lagt ordern gick han in och ändrade kylen. Vi har köpt en inbyggnadsugn – som han också passade på att ändra i min order när han ändå ändrade kylen.. Vi har beställt 2 tvättställskommoder och kranar – det känns som jag bestämde dessa, men när jag tänker efter ändrade han materialet till koppar när jag tänkt mässing. Vi köpte duschvägg i glas – den köpte han faktiskt rakt av då jag presenterade förslaget, men jag fick ett uppdrag att kolla av hur gångjärnen fungerande innan beställning. Vilket jag gjorde. Jag hade även bestämt kök en gång för länge sedan i den här processen, men när han i sjuttielfte timmen gav sig in i den diskussionen så ritades hela köket om. Behöver jag säga att nu är vi inne i rond 3, med återigen nytt kök.
Man kan väl konstatera att man dokumenterar konstiga detaljer på hotell när man är på tjänsteresor numera. Här; duschvägg utan släplist… då detta också varit föremål för diskussion hemma…
Alltså – det låter som att vi möjligen är nära den totala frontalkrocken i relationen, men vi är inte så lättknäckta han och jag verkar det som… Dessutom låter det som att jag blivit som den han alltid varit rädd för att bli – en toffel eller kanske den överkörde andra halvan… MEN, jag tror vi är ganska bra på att köra över varandra på ett ganska kärleksfullt, men kanske inte alltid respektfullt sätt. OCH det jag faktiskt har upptäckt mitt i allt det här är hur fantastiskt mycket vi kompletterar varandra. Vi har väldigt olika styrkor och egenskaper och kan fördela uppgifterna efter vem som klarar det bäst. Det är en enorm fördel i det här bygget kan jag säga. Vi fungerar inte särskilt väl i stress, och hamnar i de mest löjliga diskussionerna om skitsaker. Alltså, vi är samtidigt väldigt mänskliga… Och alla de ovan beskrivna valen och omvalen, har jag köpt fullt ut trots att det inte blev som jag tänkt. Inte av ren utmattning, utan av ganska bra argument. Och då har jag plötsligt lärt mig att även jag kan vara ganska flexibel och prestigelös- bra sidor har växt fram ännu mer under den här tiden.
Så jag kommer varken att avråda eller råda någon att göra det vi gör. Följ med på resan, i med- och i motgång – och avgör själva hur kul och värt det verkar vara! Mitt mindset är och har dock alltid varit – IT TAKES A FOOL TO REMAIN SANE!
Intet sinande ström av beslut är vardag för alla som bygger hus. Jag zoomar ofta in på detaljer för att överleva och min andra hälft får stå för helheten. Jag är nu ruskigt nöjd över att ha hittat en rea och beställt och fått hem såväl en snygg vattenkran som en tillhörande bottenventil i brushed nickel till vårt handfat på lilla toaletten. Tänk att man kan vara så nöjd över en sån småsak på ett helt bygge. Det är väl ändå tur att sinnet funkar så för en överlevare, att man gläds åt varje litet steg framåt! För att späda på den glädjen passade jag dessutom på att köpa toalettspapperållare och handdukskrokar i matchande material. Jag gör verkligen allt för att komma undan besluten i alla materialval till relaxen, som är den svåraste i hela huset…
Nu är alltså alla inredningsdetaljer beslutade för toaletten på nedervåningen. Mitt mål var därför att beställa keramiken för golv och väggar i helgen… och det är nu gjort! Helt oväntat så vände mannen helt i sin beslutsamhet av att vi INTE skulle ha matta grå marmorplattor och då gäller det att vara ruskigt snabb på tangenterna och trycka på order-knappen. Och mosaikmönstret är på väg från Italien, med ett leveransdatum i slutet av nästa vecka. Nu är det egentligen bara valet av golvbrunn och toalett kvar. Sen så – är det check på det rummet.
Då kan man kanske tycka att vi är i god tid, men med tanke på att det är så mycket krångligare med beslut än man någonsin kan förställa sig, så är det nog bra att försöka ligga steget före… för man kan alltid vara säker på att det kommer nya utmaningar.
Så här långt har vi kommit idag, ett hus som tar stegen mot att bli vädertätt (exklusive fönstren) och där allt stål är på plats som ska hålla stabiliteten i huset och hustaket som snart börjar bli tätt. Och så har stommen för förråd, orangeri och takterass rests i veckan som gått.
Samtidigt borras det för fullt. Äntligen har vi nått vatten i vattenhålet och nu är borrningen av första bergvärmehålet påbörjat. Ännu en nagelbitare när det gäller kostnader…
Problemet med stora visioner är att man lätt kan åka i diket emellanåt. Och så ligger man där, och tittar på stjärnorna. Men man kommer liksom inte upp, man har kört sig lite trött. Huvudet är fullt av tankar som tänkts och drömmar som drömts.
Vissa dagar känns det just så. Och oftast somnar man då med kläderna på. Men så vaknar man igen, med nya krafter och spottar i nävarna och börjar på nytt med allt det man behöver göra.
Det finns nämligen en baksida av stora drömmar. Och det är väl just det, att de ibland är svåra att leva upp till. Utmaningen med att tänka stort är att man nämligen måste tänka hela vägen, varje steg. För det finns ingen given stig. Våra visioner för vår framtid är tillkrånglade, men vi får hela tiden fokusera på att välja att se framstegen. Det är därför oerhört värdefullt och ångestreducerande att läsa bloggen baklänges, för att inse hur långt vi faktiskt kommit. Den har ju trots allt kommit till av egoistiska skäl, för att kunna hålla koll på processen och för att kunna se tillbaka på framstegen de där dagarna när man bara vill dra täcket över huvudet.
Stommen på nedervåningen är uppe, stålet är på plats och mellanbjälklaget är byggt. De här stora stålbalkarna ska ge stadga till de stora fönsterpartierna som stäcker sig hela öppningen på fotot, 7 meter långt, i vårt kök.
Den här trappöppningen äter kvadratmeter på övervåningen, men är en investering i takhöjd upp till nock på en central plats på nedervåningen. Tanken är att få till lite takhöjdskänsla i köket. Vi som levt i gammalt sekelskifteshus uppskattar verkligen att ha högt i tak.
Nu när byggställningen är rest runt huset och orangeriet så skådar man ju faktiskt hur husets höjd och former kommer att bli.
I den här processen är det inte bara ritningar som ska funka, tillstånd som ska följas och mängder av beslut som ska tas längs vägen, utan det är också bygglampor, elcentraler och annat till snickarna som ska inhandlas, skog som ska gallras och eldas, betonggolv som ska impregneras och nu är också isoleringen framkörd till vårt alldeles egna bygglager. Snart är det dags att börja göra lite eget arbete på bygget – isoleringen av ekonomibyggnaden. Ett arbete vi väljer att göra själva för att hålla budget då priserna för byggmaterial bokstavligen rusar. Maken till dålig tajming tycker jag… Men man får hela tiden fokusera på det man kan påverka och göra det bästa i varje val.
Maskinhall, verkstad, lagerlokal – kärt barn har många namn.
”Sikta mot stjärnorna och du når åtminstone trädtopparna. Sikta mot trädtopparna och du stannar på marken. ”
Det är något med dessa ledkryss, som får en av känna sig hemma på något vis. Kanske är det en fin symbol för alla somrar och vintrar hos mormor och morfar i Storsjö kapell som inger en skön känsla när man ser ett ledkryss. Jag har i alla fall snöat in på att använda dem som ett tema i vårt ”fjällhus i något annorlunda tappning”.. Jag har tillverkat inredning i form av pappersrullshållare, ljusstakar, smyckeskrokar och handdukskrok med ledkryss på. Min mor har fått sy toarullshållare med ledkryss. Jag har köpt vackra keramikskålar med ledkryss av Mona Bågling. Och nu har vi alltså beställt ett mosaikkonstverk, en hel vägg till duschen prydd med ledkryssmotiv. Även italienarna som ska tillverka mosaikväggen måste ju få lära sig värdet av svensk fjällkultur. Eller hur?
Motivet som mannen fixat till genom lite digital bildbearbetning ska få utgöra det 1,2 meter × 2,6meter stora mosaikmönstret till duschen nere
Och så ett urval av mina egna kreationer… helt handgjorda 🙂
Ledkryssen får alltså fortsätta att ledsaga oss genom livet. ..
I helgen var det fullt fokus på betonggolven. Det var hög tid för att behandla båda förråden innan frostnätterna kommer. Och precis som under gjutningen så hade vi åtminstone tur med vädret…
Det låter ju kanske som att det stora jobbet var själva arbetet att behandla dem, men så var det inte alls. Mest tid tog som vanligt alla samtal med betongsexperter, produktleverantörer, googling, beslutsångest och lite mer inläsning. Och så lite resonemang med sin egen entreprenör hade äran att gjuta vår platta. Det känns nästan alltid lika skönt när besluten är fattade och det är för sent att ångra sig… Men det här med betong som innergolv är verkligen en djungel för att få till en resultat man kommer att bli nöjd med. Det största frågetecknet, när man faktiskt lyckats att få till en fint gjuten platta, är hur man ska behandla den för att få ett tillräckligt fläckskydd.
Valet i djungeln av alla betongprodukter föll till slut på Betsil, en betongimpregnering. Ganska lätt att applicera om man är noga, så det går att göra själv med hjälp av en lågtrycksspruta och microfibermopp.
Plattan på ekonomibyggnaden är långt ifrån lika bearbetad som den på huset, men blev slät och ganska fin ändå. Här är den nybehandlad. Vi var dock inte övertygade av det något fläckiga resultatet efter att impregneringen torkat, så vi valde att inte göra behandlingen av bostadshusets innergolv än.
Philip fick glätta långt inpå kvällen/natten innan han kände sig nöjd. Nu ska betongen plastas igen och täckas över av skivor under byggtiden. Den här plattan ligger det många timmar bakom. Närmast på bild är uteplattan till vår uteplats under tak. Där har både pigment och struktur valts med omsorg eftersom den inte helt kan matcha plattan inomhus som är otroligt noggrant glättad, vilket inte funkar på en uteplatta som då riskerar att spricka.
Snickarna har fått exakta mått att förhålla sig till i de stora urspårningarna för fönster- och skjutdörrpartierna som ska ner i betonggolvet så att det inte blir synliga trösklar och fönsterramar. Hade man vetat hur mycket mer kostsamt det är med nedsänkta glas i plattan, så är frågan om valet skulle varit lika självklart. Nu byggdes formar och blev gjutning a´la precision. Återstår att se hur det passar när glaspartierna anländer… mer än så här kan vi inte göra just nu. Håll tummarna!!
Många timmars sökande, otaliga möten och dialoger med leverantörer runt om i Europa. Nu är beslutet fattat. Vi har beställt 8 ton glas.
Våra fönster är så maxade att huskonstruktörerna fick utmana sina skills på riktigt för att få till bärigheten i huset. Och mannen här hemma har på allvar satt sig in i såväl husets ritningar och fönstrens infästningsskisser, vässat sina CAD-kunskaper och nördat in sig på lösningar som ger såväl säkerhet, hållfasthet som snygg design. Det har inneburit åtminstone 100 timmars extra arbete med ritningarna för honom, för att verkligen kvalitetssäkra en optimal lösning framtagen av våra huskonstruktörer.
En del partier är nedsänkta i betonggolvet och byggs in i väggarna och går ända upp i tak, för att få uttrycket i huset såsom vi önskar. Listfritt inomhus och foderfritt utomhus är vår inriktning. Tillkrånglat nåt så in i norden men så mycket snyggare… Ja, det är vår melodi. På gott och ont. Men OM det blir bra, så kommer det att bli riktigt riktigt bra. Men det är väldigt många OM innan vi nått vägs ände i denna historia, kan nog bli en rad sömnlösa nätter innan vi har facit på var detta slutar.
Tänk, vad bra att ens partner har förmågan att förstå detaljritningar på dessa enorma glaspartier, för efter att ha kvalitetssäkrat huskonstruktörernas ritningar – vilket krävde en insats i cirka 100 timmar effektiv tid – så var vi då redo att våga skicka iväg en beställning.
Det här med fönster, dörrar och glas är centralt i vårt hus. För att huset inte ska bli en modern skokartong till utseende måste den prydas med något som smyckar till den lite. Nya hus är ju som bekant inte alltid särskilt snygga. Inte som gamla tjusiga lador, sekelskifteshus från svunna tider eller mäktiga herresäten.
Och glaset är också helt centralt när man bygger på den plats vi gör- med utsikt åt alla väderstreck. Då vill man ta in naturen – så att det faktiskt inte spelar så stor roll om man är inomhus eller utomhus. Känslan ska vara densamma. Det här med snygga spröjs går också bort – inget ska få störa den här naturkänslan….
Två stora skjutdörrar till en längd på sammanlagt över 10 meter och med en höjd på 2,70 ligger med i beställningen, och det är eventuellt de som man kan få mest ont i magen över. Enorma pjäser som måste passa som ett smäck när de anländer, vilket ingen kan ta för givet när vi sitter och resonerar om 3, 7 mm hit eller dit inför beställningen.
För att matcha våra aluminiumramar till glaspartierna har vi valt dörrar i samma material och kulör. Grafitgrå aluminiumdörrar. Och med i lasten ligger också 45 kvadratmeter glasräcken för balkong och takterass. Kan bli en nagelbitare att lasta av de här när de kommer….
Vi pratar hundratals timmar av beslutsvarv som nu slutat snurra. Beslutet är fattat, nu kan vi inte annat än att blunda och hålla tummarna för att allt går vägen. Ni må tycka att vi är omständliga… ni känner inte ens till hälften!
En sak är säker. Det här är verkligen inget för den med svaga nerver. Eller för den kloke som kanske hellre tar den enkla vägen. Eller kanske för den som är riktigt klok, punkt.
Av någon anledning så måste vi i vår familj alltid krångla till allting. I det här fallet var det ju inte helt oväntat att det här med att ”vi hittar nog ett kataloghus och beställer nyckelfärdigt – det blir busenkelt” nu är nere på” vi ritar huset själva och bestämmer varje beståndsdel till det – så blir det som vi vill ha det”. Det är INTE busenkelt. Det vill jag lova.
Nu tas det beslut och beställningar görs på löpande band. Vilken takplåt blir snyggast på ekonomibyggnaden? Vilken panel blir läckrast och mest underhållsfri? Beställning av massa byggmaterial såsom cellplast, OSB-skivor, reglar, glespanel, plank och allt annat vars priser chockhöjs på löpande band har gjorts sedan i mars för att lagra. Så har det också tagits ett slutligt beslut om VVS och ventilation. Inte helt enkelt när varje VVS-are har olika syn på bästa lösningen för gården. Men efter över hundra timmar och varv av beslutsvånda och avvägningar så har vi landat tillbaka på bergvärme eftersom den planerade jordvärmen skulle ta cirka 2000 kvadrat av vår skog. Och vi har valt pumpar och skickat in nya tillståndsansökningar till myndigheterna och fått godkänt och nya avgifter att betala. Och eftersom vi faktiskt får rätt så hett nu för tiden även i fjällvärlden, samt har enorma glaspartier, så blir det en del satsning på kyla också.
Så här ligger det då – huset… Om än i delar…
Ekonomibyggnaden har kommit lite längre, en färdiggjuten platta och väggar som redan byggts ihop nere i byn – redo att sättas upp i augusti.
Sen – Ett mycket mer spännande och roligt beslut… Vår trappa! Så var det äntligen dags att lägga en beställning på det som ska vara smycket på nedervåningen – mitt i huset! Påkostad, tung och ett riktigt hantverk. Trappan Prestige – Moderna Trappor av borstat stål kommer att levereras först mot slutet av hösten, men nu är den beställd. Just trappvalet har också orsakat en ENORM tidsinsats i det här familjen och det är så grymt skönt när besluten är fattade och priserna låsta.
En något mer skruvad variant av denna trappa kommer levereras och sedan monteras i slutet av byggprojektet.
Som ni hör så är vi så långt ifrån den nyckelfärdiga lösningen som vi kunde komma. Inte oväntat. Det kommer att fortsätta att vara en svindlande resa.
False! Great minds are great because they are different.
Självporträtt?
Ibland slås man av varandras olikhet. Mannen och jag fokuserar på detaljer på helt olika plan. Medan han nu är inne på sin tionde timme idag stirrandes på fönsterinfästningar och avrinningssystem så är mitt detaljfokus alltid riktat mot något som kanske ligger lite längre fram. Men för att få fram en känsla för helheten, så behöver jag det för att ta bra beslut så här tidigt i processen. Även om han inte förstår det.
Nu får jag, som inte är med på alla dessa tekniskt krångliga fönstermöten, fokusera på att gallra skog, elda kvistar och träd och få fram en trevlig omgivning runt vår gård. Men också får jag nörda ner mig på detaljer igen som överlevnadsstrategi. Har målat om ett av våra fina gamla skåp som ska få äran att flytta med, färdigställt ännu ett pysselprojekt (pallen till klädkammaren), målat 4 fågelholkar tillsammans med barnen som fått flytta till skogen och… åkt och hämtat en garderob. Eller rättare sagt, jag fick tag på en jättefin garderob (i Åre slängs det ut mycket ny kvalitetsinredning innan den ens tagits i bruk) och sen var jag tvungen att försöka sälja in till mannen att vi skulle dra hem ännu en möbel till vårt möbel-/inredningslager i ladan. Han blev som vanligt otroligt trött (läs arg…)på mig och sa först ”aldrig”, sen ”om du ska ha den , får du banne mig hämta den själv”…. och sen åkte vi – tillsammans – och han bar ut den till bilen och in i ladan. Och deklarerade när han såg hur fin den var, att han aldrig skulle erkänna att jag hade rätt. Det blev faktiskt inte bättre stämning här hemma när jag någon dag senare fick tag på ännu ett Ballingslövskåp, denna gång ett städskåp helt gratis (igen) och skulle övertala honom att följa med och hämta det. Då var det en tuffare förhandling, men sen var han en underbar gentleman – och så åkte vi.
Det ÄR smart att skaffa grejer när man råkar på att snubbla över dem då de är extremt prisvärda eller bara rätt i största allmänhet. Dessa 2 små resor besparade oss 8000 kr i inköpspris. Man ska inte vänta tills man MÅSTE ha grejerna, för då blir det garanterat krångligare att hitta dem och till fullpris. Så nog hade jag rätt som vanligt, fast han aldrig kommer att erkänna det! Han säger att jag har köpstopp, men det kan väl inte ens räknas som ett köp då man inte betalar för dem?
Kökspallen från Vallby kommer att få en ny uppgift för att vi ska nå kläderna högst upp i klädkammaren. Nu prydd i samma tapet som väggarna ska bli. För övrigt det enda rummet där jag fått välja tapet. Och kanske det enda rummet där det blir tapet?
Vår infart är nu prydd av färgglada fågelholkar i rosa, orange, svart och röd/gul. Är det inte välkomnande för såväl fåglar som människor- så säg?!
Samtidigt jobbar snickaren på plattan till ekonomibyggnaden inför gjutning, snart är alla värmeslingor i… och jag funderar redan på om det inte blir lite armering över till snygga kreationer utanför orangeriet, som jag skulle kunna smycka med lite trådar, tankerutor, hängsmycken och några av sonens fingervirkning, och växter förstås. Idéer har vi gott om på det här bygget.
Det här med att äga en gård är en egen historia. Nu har jag även fått starta mitt första egna företag, för äger man en lantbruksenhet så ska den drivas som enskild firma. Det innebär även bokföring och det är verkligen inte my cup of tea med siffror och krångliga redovisningsregler. Just därför har vi skaffat en bra revisor med goda kunskaper om lant- och skogsbruk, det verkade som en smart väg att gå.
Dessutom ska man sköta sin skog. Jag har verkligen gått all-in för att få till en riktigt trivsam granskog runt gården och det innebär många många timmars jobb, speciellt när det ser ut ut här till att börja med… men det har verkligen varit värt mödan och jag trivs som fisken i vattnet varje minut där i skogen.
Sly, sly, sly, sly….. jag är allergisk mot sly. Bokstavligen – för någon gång har vistelsen i skogen slutat med en allergisk reaktion. Skulle aldrig erkänna det men…
Men efter många timmar runt infarten, längs vår 400 meter långa väg, stigen ner till grusvägen vid ån och runt tomten så börjar det äntligen likna något.
Och det är faktiskt lika kul varje kväll när man kommer upp att se hur utvecklingen går framåt med bygget. Nu är elen inkopplad och vi har ett elabonnemang, avlopptankarna nergrävda och rördragningarna mellan byggnaderna är fixade, det är uppgrusat under plattorna, urgrävt för tomt, och just i skrivande stund förbereds det med kantelement, isolering och armering för att betongbilen ska komma för gjutning av första plattan. Och kolla, kolla vad som just anlänt…..
Vår trall och panel har kommit till byn. 780 löpmeter trall till balkong och en stor takterass. Efter noga överväganden så föll valet på denna. Långt ifrån mitt tilltänkta vita putshus….. trenden håller i sig, det mesta blir precis som jag tänkt. Fast tvärtom.
I dessa tider verkar det vara avgörande att sköta alla beställningar i tid för att vara säker på leverans och för att hålla priserna någonlunda intakt. Tur att vi har en lösningsfokuserad och lyhörd byggare med skills för planering. Vi har några riktiga utmaningar kvar och nötter att knäcka – men det tar vi en annan gång….
I lagens mening är ju alla vi som bygger hus ”byggherre”. Det har visat sig vara lite av ett heltidsarbete som man får bedriva vid sidan av sitt ordinarie arbete. Speciellt om man väljer att tänka lite utanför boxen och inte hålla sig inom alla ramar (beställa färdigt/göra det enkelt för sig). Men jag har alltid undrat varför man ska följa lämmelflocken, vara som alla andra, hålla sig till normen och följa upptrampade stigar – när man kan gå sin egen väg!
Men nu händer saker man faktiskt ser resultatet av! I skrivande stund dras fiber och el in till tomtgräns och markarbetet har tagit fart. Och vi gör det vi kan med att röja sly och gallra för att skogen ska bli trevlig runt omkring tomten och längs vår långa väg in till gården.
Tack och lov lyckades vi sammanföra Jämtkraft med IP Only så att de kunde samdra kablarna den långa sträckan in till vårt markskåp.
Beslut behöver tas i rasande takt, just nu handlar de mest av det som sker under mark. VVS, jordvärme, el, vatten, avlopp – det gäller att få ihop kartan så rätt grejer placeras smart. Och tro mig, sjukt mycket tankeverksamhet och tid läggs även på detta. Och så förstås, ytterligare tillstånd/anmälan har lämnats in till kommunen, denna gång avseende värmepump och jordvärme.
Vi varvade veckan med att åka på materialtripp och ju mer tid vi spenderade bland olika kakelsorter och badrumsinredningar – desto tröttare och mer förvirrade blev vi. Hur vi någonsin ska få ihop alla beslut för badrum, toalett och relax förstår jag inte. Jag som är lite av devisen; ”hur svårt kan det vara?”, undrar lite över ”hur svårt vi kan göra det? Men ett beslut om ett trägolv på övervåningen blev det i alla fall, alltid något.
Det är bara att konstatera. När man håller på med ett sånt här projekt gäller det att kunna blicka bakåt och glädjas åt de steg man faktiskt tagit, mer än att andas ångest över vad som komma skall. Over and out för denna gång.
Alla som bygger vet att det här är en av milstolparna i processen. Efter ytterligare 15 mer eller mindre omfattande dokument till kommunen och ett möte med kommunens byggnadsinspektör och vår anlitade kontrollansvarige fick vi idag ett startbesked – vilket innebär grönt ljus för att påbörja bygget på allvar.
Vi har lagt orimligt mycket tid och pengar på dokument (och mer lär det bli lät kommunens handläggare oss förstå). Nu finns även konstruktionsritningar på ett hus som blev så där härligt tillkrånglat för de som ska bygga det på ett hållbart sätt, utan att taket rasar in efter nån meter snölast eller att huset viks på mitten då det är massa glas och för få bärande väggar. Men de tog sig an utmaningen och några järnbalkar senare, många långa samtal om visionen med bygget och ett gäng lösningsfokuserade individer som kläcker smarta lösningar – så är vi nu på väg!!
Det här med att rita ett eget hus kan te sig lätt vid första ansatsen – men den första nöten att knäcka var planlösningen som är som ett 10 000-bitars pussel- som man river och måste börja om med 75 gånger. Och jag kan villigt erkänna att jag aldrig haft tålamod med något annat än barnpussel tidigare… Sen får man lite flow igen och kommer på massa ”smarta” och kreativa lösningar som sedan både de som ritar konstruktionen i ett senare skede och de som ska bygga kliar sig ordentligt i huvudet över. Men eftersom vi är fasligt envist lagda så blir det till sist ändå som vi vill – men det är som de uttrycker det; ”det blir ju inget dussinhus kanske”. Men så är vi heller inga dussinmänniskor i min familj. Vi är one of the kind, på gott och på ont.
Jag har umgåtts med tanken på vårt nya kök i många timmar, dagar, veckor nu. Så äntligen är det dags att bestämma sig och komma vidare. Jag är så långt utanför min comfortzone… jag har alltid gillat vackra gamla ting, och sekelskiftskök. Nu blev det något heeeelt annat.
Jag tyckte jag hade hittat en stil som ändå var modern, men som jag kunde känna mig hemma i. Men nu – några månader senare har jag tydligen blivit modigare. Luckorna är utbytta mot ännu modernare snitt, handtagen är borttagna, valnötsskivan blev en stenskiva, kranarna med droppformad design och framför allt blev köket tvåfärgat med lite 3D-effekt. Och nu skulle det vara skönt att få beställa snart så vi inte ångrar oss igen!
Köket vi ritade i somras fick inte godkänt av mannen när han fick se luckorna live….
Nu så, har köket blivit ett annat. Kranar och spishäll redan inköpt. Barstolarna (som förstås också redan är inköpta) kommer passa som ett smäck.
Jag kan berätta en hemlighet. Jag höll på att bli tokig av allt sökande efter kranar och hoar på nätet, så jag var tvungen att beställa kranarna för ett tag sedan, när jag väl hittade två stycken som vi bägge gillade och som faktiskt matchade andra materialval. Jag fick såna där himlande ögon till svar när jag berättade det för mannen, men min vän som jag alltid kopplar in i såna här situationer är som vanligt räddaren i nöden. Hon och jag är överens om att man faktiskt KAN älska en kökskran, och då blev ju argumentet att jag var tvungen att beställa den här – om än något år för tidigt- helt hållbart!
Dansk design – de kan konsten att göra en kran till ett droppformat smycke för köket.
Och nu har de första räkningarna börjat rulla in från byggfirman. Vi har beställt byggmaterial för flera hundra tusen, då tydligen marknaden har börjat tappa det helt. Skenande priser på grund av en samhällskris vi så väl allihopa känner till… Corona är numera inte bara en ölsort. Utan något med betydligt värre effekt.
Ingen kan säga att vi tagit den lätta vägen. Det kostar på. Men vi skymtar i alla fall den framtid vi kommer att få…. Alltid något! 🙂
Äntligen, ganska exakt två år efter att vi hittade vår mark har vi nu alla tillstånd på plats, ritat vårt alldeles egna hus, gjort en väg ut till vår tomt, har el- och fiberbeställningar med lång väntetid som snart ska komma på plats och en grävmaskin är redo att sätta skopan i marken när snön tinat klart. Nu har vi även undertecknade avtal med de som ska få äran att bygga vår gård, det blir ett lokalt företag med otroligt engagerade personer runt oss, som man kan lita på! Känns tryggt att det är personer från Undersåker!
Snön börjar tina och grävaren väntar på att få göra sitt jobb…
Det var en ganska lång resa med många olika beslut innan det blev klart. Men nu. Äntligen. Nu börjar klockan ticka ner mot en tidsatt deadline.
Det är något särskilt med att få välja varje liten detalj i sitt framtida hem. Det är grymt tidsödande, energikrävande och alldeles… fantastiskt. Kreativiteten flödar, hjärnan överhettas. Nattens drömmar handlar om bänkskivor, listfria väggar, kakel och man vaknar… och undrar om man håller på att bli tokig. Som om alla gränser suddats ut.
Samtal långt in på kvällskvisten med köksspecialister, konstruktörer, leverantörer och byggare. Beslut. Förhandlingar. Vånda. Funderingar. Allt får samsas under den begränsade fritid vi har till vårt förfogande.
Nu börjar pappersexercisen för det tekniska samrådet. Resan fortsätter. Trots allt. Och både kropp och själ skulle egentligen behöva en lång vila, men den får vi ta ett annat år. Nu börjar nästa fas och från att ha stått med väldigt stora och breda beslut, hoppas vi på att vi kan börja stycka elefanten och nu ta dem ett efter ett …
Sitter och funderar på det här med livsdrömmar, att man inte ska ta saker för given och att ingenting kommer gratis. Det krävs alltid… något. Att leva ett liv – inte vinna ett krig? Jag vet inte jag… Men det är väl ändå en himla tur. För tänk om man kunde uppfylla drömmar på löpande band. Vad vore de då för drömmar? Hur skulle man då värdera dem?
Jag älskar att kämpa. Prestera. Ha höga krav. Målmedvetet arbeta mig fram steg för steg. Men jag hatar också att misslyckas, när orken tryter och när det går för långsamt när jag vill att det ska gå fort. Jag vill leva. Hela tiden. Och kämpar alltid för att minska vardagens brus. Samtidigt gör jag den sjukt omständlig och måste alltid maxa allt jag gör och alla val jag tar. Jag gillar att ställas inför prövningar men ibland blir jag lite provocerad av livets nyck, när jag känner att det jag ställs inför är precis de prövningar jag behöver för att utvecklas. Det jag hanterar sämst… Just nu är jag mitt i en riktig sådan kamp. Men ändå en livsdröm jag burit på länge, men där det ställs högre krav på alla plan än någonsin förr och framförallt där varje svagare del av mig ställs på prov. Mixad känsla minst sagt. Och jag inser att jag förändras.. . Jag utvecklar min förmåga till tålamod. Flexibilitet. Att inte kunna planera för allt. Att behöva planera om. Planera och planera om igen. Att bli begränsad och sen välja livet igen. Ta risker. Vara uthållig. Saker jag tidigare trott att jag inte behärskade, helt enkelt. Saker som nu är min vardag. Vad utvecklande! Ni som känner mig vet hur välplanerad jag är. ”Henne kan man lita på, hon vet hur planen ligger.. ” – och nu har jag en tom almanacka privat. För er som känner mig vet hur märkligt det är. Men jag väntar på bomben. När almanackan exploderar igen. Min bästa bok.
Nå väl, när allt verkar strula med byggprojektet är det bara att zooma in på detaljer igen. Gräva ner huvudet långt för att hålla det kallt, och sparka med bakbenen. I helgen blev pallen till vår walk-in-closet klar. Å matchar inte den nya coola skinnklädseln till pallen de vackra tapeterna så säg?
Vår gård vi hyr börjar sakteliga likna ett lager. Här är det senaste tillskottet av inredning, en gammal AWAB-pall från boden i vårt gamla hus har fått nytt liv och ska bli en praktisk färgklick i det nya köket. Vis av erfarenhet behövs pallar att klättra på när man har kökshyllor ända upp på 2, 70 meters höjd…
Efter en hel del borttagen målarfärg, var det bara limrester kvar att polera bort…
Hittade en läcker vaxduk som efter en hel del polering av pallen, fick sättas på plats…. ja, just det…av mannen förstås. För hur det än är så är jag inte händig eller pysslig. Jag kommer på idéerna, köper grejerna och han som har sinne för tålamodsprövande och noggrant pilljobb färdigställer. Bra fördelning.
Nytt liv och en färgklick i vårt framtida kök
Vårt kök, som än så länge bara är en ritning, har alltså blivit berikat av snygga barstolar från riktigt bra rea, en spishäll med inbyggd kolfläkt från Black Friday och nu – en egendesignad AWAB-pall. Ja, ritningen ja, den blev ju klar i somras och det gick ju ganska smidigt eftersom jag inte blandade in den andra hälften särskilt mycket. Han kom med något inlägg då och då under den korta och snärtiga processen med vår köksspecialist om önskemål om placeringen av olika skåp för att det skulle bli symmetriskt (han har ju kvalat in i Mensa den galningen, så han är en sån där obotlig logiker…) och ett krav på att han minsann skulle ha två diskmaskiner och utsikt från spisen. Han fick som han ville med det och jag valde materialen i fred. Tills nu- när det är dags att börja fundera på allvar inför en kommande beställning…..
Jag råkade ta med honom för att kolla på köket i helgen. Dålig idé! Nu har alla tidigare beslut omkullkastats och vi får börja om. Det här med att vara två som bygger sitt hem tillsammans – det kräver ganska mycket samsyn på materialval. Att jag helt plötsligt har en man som blivit inredningsnörd var ju dessutom något av en lågoddsare när vi inledde den här husbygge-processen. Jag kommer aldrig våga erkänna att han tillför en hel del – men det ska också sägas att vägen till beslut blir extremt mycket krångligare. Och vår byggare – han är vår parterapeut på vägen. Stackarn.
Vi lider trötthet av svåra beslut av materialval, avtal, beställningar av ekonomiskt påverkningsbar art…. Det är ömsom champagne, ömsom vatten. Kontakterna skiftar mellan banken, leverantörer och entreprenörer. Numera ekar det i myndighetskorridorerna – vi har kommit igenom nålögat! Bygglov och alla andra tillstånd är på plats, efter mer än ett år !
Det är egentligen inte synd om oss. Men vi känner nog att helst skulle vi nog vilja slänga oss i diket såsom jag gjorde nyss – parkera och vila , skita i allt vad beslut heter och bara njuta… För när jag var ute på en kort och välbehövande promenad under dagen så inser man hur mycket man missar i sin makalöst fantastiska omgivning när man bara kämpar sig framåt…. När man väl är ute så ser och känner man … och sen är det bara att ge sig hän och slänga sig i backen. Det är galet- fantastiskt- vackert ! Bara att njuta!! Och vila!! Den lilla stund man har. Om det så bara är en minut- så gjorde det min dag i alla fall!
Nu är vi inne i en fas av stora övergripande val. Fönster- och glaspartier, värmelösningar och markarbeten. Stora avtal som ska bilda en helhet tillsammans med en totalentreprenad. Det är så trist att till och med mannen går bananas och zoomar in på lysknappsval… Själv har jag gett upp för länge sen och hittat massa jättesuperduperviktiga detaljer även om det dock ska sägas att jag är den som sköter allt pappersarbete, blanketter, och tillståndsansökningar. .
Jag pratade med vår stackars byggare i 40 minuter i veckan och han konstaterade bara förundrat ”herregud, vad mycket ni funderar…”. Vi konstaterarar bara ….. ”han skulle bara veta hälften…” Han ska ju få det ärofyllda uppdraget att bygga hem och inte ett hus, och jag försökte få honom beredd på det… På torsdags natt satt vi och fortsatte att arbeta fram vårt underlag inför kontraktskrivningen, med skräckblandad förtjusning….(det är konstigt för mannen tror på riktigt att det är den bästa av myskvällars myskväll för mig, att få sitta och planera bygget i detalj. Medan jag bara vill komma fram till beslut. )
En hemlis till kan jag avslöja. Idag var det Black Friday Corona-style. Det innebär att jag och min bästa vän inte for omkring som tättingar i butiker och gjorde outletfynd. Dock tog vi en digital dejt och sen köpte vi köksinredning på varsitt håll. För vår del blev det en spishäll med inbyggd fläkt för hela månadssparpengen.
