Tänk, det är få gånger jag får med mannen på loppis. Men en dag i höstas var det byggloppis i grannbyn och då minsann…..!!! Och fyndade tror vi ändå att vi gjorde. En 2, 5 meter lång bänkskiva med underlimmade diskhoar helt i svart sten för en tiondel av priset, ett rejält kodlås och ett frånluftsaggregat till ett riktigt bra pris för att kunna återvinna värmen i serverhallen och få till en klimatsmart ventilation. Den här byggnaden kommer att vara i ständig utveckling under många år framåt, så det känns bra att kunna fynda lite grejer som vi hoppas ska komma bra till pass framöver, bara de inte är trasiga nu då…
Utsidan under progress…
Det är något visst med män och deras förhållande till verkstäder, garage och uthus. Ett hus utanför hemmet. Ett ställe att fly till kanske, att projektera med och en plats att tro att de bestämmer över. En byggnad full av möjligheter för affärsidéer.
Välisolerade väggar. Check.
Dukning. Det kan man ju göra på olika sätt. 🙂
Förberedelser för ”lilla” porten. Den var det lång leveranstid på, men den var värd att vänta på. Glasport med alu-spröjs som även här gör att vi får behålla utsikten.
Monterad och klar, några månader senare.
Ovärderligt utrymme för att förvara material till bygget, kan inte föreställa mig hur andra som bygger gör. Och själv ser jag mest fram emot ett stort förråd med fina förvaringsutrymmen. Det är guld värt när man håller på med många olika friluftsaktiviteter och inte vill klättra runt på knä i trånga utrymmen för att hitta en stav, en cykelpump eller en åra.
Den STORA 7 meter breda porten på plats. Och storleken spelade faktiskt roll när vi skulle få in de enorma glaspartierna här. Då behövs varje uns av spelrum…
Som tur var fick vi hjälpa till på ett hörn med isolering av förråd, entresolplan och del av verkstad. Det är alltid kul att känna att man får bidra med lite fysiskt arbete.
Isolerat och klart i vägg. Här saknas fortfarande lite innervägg, tak och …. ett stooooort fönster.
Men nu äntligen är allt viktigt på plats. Den tunga stenskivan och skrivbordet var vi tvungna att lyfta upp med maskiner innan vi glasade. Nu låter vi det hela sjunka in lite innan vi går vidare själva med ytskikten.
Vårt första rum på gården att ta form blev detta. Var det inte typiskt att det låg just i ekonomibyggnaden? Teknikrum/grovtvätt/toalett med enorma mängder sladdar och slangar i väggarna.
Jag anar att berättelsen om ekonomibyggnaden kommer att fortsätta under lång tid framåt…. Detta, det är bara början på en byggnad – full av möjligheter. Och för att inte tala om kommande spännande berättelser att dela från tillfällen då jag smyger på mannen när han filurar på sina idéer därute. Återkommer med det.
En god vän sa till mig häromdagen: ”Everything will be fine in the end, and if it’s not fine – it is not the end yet”.
I den här fönstermonteringen, på vår gård, får man både ha nerver av stål, tålamod och ännu mer tålamod.
Idag var den stora lyftardagen. De 4 största partierna lyftes på plats, med en sammanlagd vikt på över 2 ton. Det krävdes en stark sugpropp (som för att höja spänningen strejkade helt den första timmen…) och 12 starka män.
Det blir fler kranbilsdagar då ytterligare 14 stora glaspartier till ska in i huset och ekonomibyggnaden i de ramar som förberetts de sista veckorna. Men idag får vi försöka fokusera på de 4 partierna som är inne och glädjas åt dem. Och kämpa på för att förbereda ramarna för de skjutdörrspartier som ska glasas härnäst.
Första pallen glas är nu monterad.
Till sist fungerade sugklockan och det blev ett lite väl spännande första lyft…
Rutan vid trappan strax inne!
Precisionsarbete i takt!Detta kommer bli vårt bästa rum tror jag. Glasrummet med magisk utsikt från golv till tak – med fönster nersänkta i betonggolvet.
Jag tror dessvärre att jag kommer ha mer träningsvärk av nervös-spända muskler än de här grabbarna imorgon…. vilken pärs. Tacksam för att det sitter 4 hela rutor i huset denna kväll.
Idag var en stor dag. Kanske den största på länge… För idag kom dagen vi faktiskt inte visste om den någonsin skulle komma, då vi gjorde livets helt klart största och dyraste risktagning! För 4 månader sedan beställde vi glas och dörrar till hela gården från ett företag i Litauen…. och hör och häpna på dumhet…. betalade 100 % i förskott!
Som av ett fantastiskt sammanträffande så var Kortenas ett riktigt seriöst företag med Mindaugas i spetsen som dessutom uppvisat en otrolig service som gynnat oss i vår beställning!
Jag bjuder på en bildserie av riskprojektet och av dagen D, som mannen i mitt liv (som är en blandning av en galen uppfinnare/snille och egenlärd ingenjör) projektlett från början till slut. Fast riktigt i slutet på denna historia är vi ju inte än. Glasen ska hålla för ytterligare lyft och inte minst – de ska passa i de millimeteranpassade öppningarna i byggnaderna! Det förstår jag överhuvudtaget inte hur det ska kunna gå till för jag kan inte utläsa ett jota av de invecklade ritningarna…
Om vi kommer i mål med det här utan större katastrofer så kommer jag att bli mallig och börja tro på att vi klarar ALLT. Men idag andas vi mest ut, för att vi inte blivit grundlurade på lasten. Allt fick dessvärre inte plats i detta ekipage, det kommer en kompletteringstransport framöver med mer glasräcken och räckeshållare till takterassen. Och i värsta fall, ersättningsfönster om något kraschar.
Så varsågoda, håll till godo.
Här gäller det att hålla tungan rätt i munnen. Pallarna var maxade på höjden!
Och så in för förvaring tills nästa kritiska moment… montering!
Det längsta av det längsta paketet… Upp till 7 meter aluminiumramar kommer lastat! De ska bland annat passa vårt största panoramaskjutdörrsparti. Efter flera timmars avlastning vände våra hjältar hem!! Grymma grabbar från våra Undersåkersföretag!Och vi kan andas ut, åtminstone några dagar – tills det är dags för nästa utmaning.
I helgen var det fullt fokus på betonggolven. Det var hög tid för att behandla båda förråden innan frostnätterna kommer. Och precis som under gjutningen så hade vi åtminstone tur med vädret…
Det låter ju kanske som att det stora jobbet var själva arbetet att behandla dem, men så var det inte alls. Mest tid tog som vanligt alla samtal med betongsexperter, produktleverantörer, googling, beslutsångest och lite mer inläsning. Och så lite resonemang med sin egen entreprenör hade äran att gjuta vår platta. Det känns nästan alltid lika skönt när besluten är fattade och det är för sent att ångra sig… Men det här med betong som innergolv är verkligen en djungel för att få till en resultat man kommer att bli nöjd med. Det största frågetecknet, när man faktiskt lyckats att få till en fint gjuten platta, är hur man ska behandla den för att få ett tillräckligt fläckskydd.
Valet i djungeln av alla betongprodukter föll till slut på Betsil, en betongimpregnering. Ganska lätt att applicera om man är noga, så det går att göra själv med hjälp av en lågtrycksspruta och microfibermopp.
Plattan på ekonomibyggnaden är långt ifrån lika bearbetad som den på huset, men blev slät och ganska fin ändå. Här är den nybehandlad. Vi var dock inte övertygade av det något fläckiga resultatet efter att impregneringen torkat, så vi valde att inte göra behandlingen av bostadshusets innergolv än.
Philip fick glätta långt inpå kvällen/natten innan han kände sig nöjd. Nu ska betongen plastas igen och täckas över av skivor under byggtiden. Den här plattan ligger det många timmar bakom. Närmast på bild är uteplattan till vår uteplats under tak. Där har både pigment och struktur valts med omsorg eftersom den inte helt kan matcha plattan inomhus som är otroligt noggrant glättad, vilket inte funkar på en uteplatta som då riskerar att spricka.
Snickarna har fått exakta mått att förhålla sig till i de stora urspårningarna för fönster- och skjutdörrpartierna som ska ner i betonggolvet så att det inte blir synliga trösklar och fönsterramar. Hade man vetat hur mycket mer kostsamt det är med nedsänkta glas i plattan, så är frågan om valet skulle varit lika självklart. Nu byggdes formar och blev gjutning a´la precision. Återstår att se hur det passar när glaspartierna anländer… mer än så här kan vi inte göra just nu. Håll tummarna!!
Många timmars sökande, otaliga möten och dialoger med leverantörer runt om i Europa. Nu är beslutet fattat. Vi har beställt 8 ton glas.
Våra fönster är så maxade att huskonstruktörerna fick utmana sina skills på riktigt för att få till bärigheten i huset. Och mannen här hemma har på allvar satt sig in i såväl husets ritningar och fönstrens infästningsskisser, vässat sina CAD-kunskaper och nördat in sig på lösningar som ger såväl säkerhet, hållfasthet som snygg design. Det har inneburit åtminstone 100 timmars extra arbete med ritningarna för honom, för att verkligen kvalitetssäkra en optimal lösning framtagen av våra huskonstruktörer.
En del partier är nedsänkta i betonggolvet och byggs in i väggarna och går ända upp i tak, för att få uttrycket i huset såsom vi önskar. Listfritt inomhus och foderfritt utomhus är vår inriktning. Tillkrånglat nåt så in i norden men så mycket snyggare… Ja, det är vår melodi. På gott och ont. Men OM det blir bra, så kommer det att bli riktigt riktigt bra. Men det är väldigt många OM innan vi nått vägs ände i denna historia, kan nog bli en rad sömnlösa nätter innan vi har facit på var detta slutar.
Tänk, vad bra att ens partner har förmågan att förstå detaljritningar på dessa enorma glaspartier, för efter att ha kvalitetssäkrat huskonstruktörernas ritningar – vilket krävde en insats i cirka 100 timmar effektiv tid – så var vi då redo att våga skicka iväg en beställning.
Det här med fönster, dörrar och glas är centralt i vårt hus. För att huset inte ska bli en modern skokartong till utseende måste den prydas med något som smyckar till den lite. Nya hus är ju som bekant inte alltid särskilt snygga. Inte som gamla tjusiga lador, sekelskifteshus från svunna tider eller mäktiga herresäten.
Och glaset är också helt centralt när man bygger på den plats vi gör- med utsikt åt alla väderstreck. Då vill man ta in naturen – så att det faktiskt inte spelar så stor roll om man är inomhus eller utomhus. Känslan ska vara densamma. Det här med snygga spröjs går också bort – inget ska få störa den här naturkänslan….
Två stora skjutdörrar till en längd på sammanlagt över 10 meter och med en höjd på 2,70 ligger med i beställningen, och det är eventuellt de som man kan få mest ont i magen över. Enorma pjäser som måste passa som ett smäck när de anländer, vilket ingen kan ta för givet när vi sitter och resonerar om 3, 7 mm hit eller dit inför beställningen.
För att matcha våra aluminiumramar till glaspartierna har vi valt dörrar i samma material och kulör. Grafitgrå aluminiumdörrar. Och med i lasten ligger också 45 kvadratmeter glasräcken för balkong och takterass. Kan bli en nagelbitare att lasta av de här när de kommer….
Vi pratar hundratals timmar av beslutsvarv som nu slutat snurra. Beslutet är fattat, nu kan vi inte annat än att blunda och hålla tummarna för att allt går vägen. Ni må tycka att vi är omständliga… ni känner inte ens till hälften!
En sak är säker. Det här är verkligen inget för den med svaga nerver. Eller för den kloke som kanske hellre tar den enkla vägen. Eller kanske för den som är riktigt klok, punkt.
