Tema relax – så långt ifrån dagens verklighet – men något att längta till!

Under en längre period har det tagits löpande beslut om ganska trista grejer som värmelösningar, markarbete, vvs, ritningar, fönster, glasräcken, ytterdörrar, garageportar, material till snickarna….

För att överleva alla dessa tråk-val måste man ibland zooma in på roliga inredningsdetaljer. Den har jag gjort i omgångar under hela resan. Som ett år innan beräknad inflytt då jag köpte vårt gasolbord i betong som ska få fylla sin funktion och agera stämningshöjare uppe på balkongen som kommer att ha relaxtema. Vår 20 kvadrat stora balkong är redan berikad med en detaljerad plan för dess inredning. Vi behöver bara komplettera med några snygga och sköna loungemöbler till betongbordet och ett spa-bad, sen är den delen av huset klar.

Det här med eldbord var en idé som kom för länge sedan till oss under en resa till USA, där det är betydligt vanligare med dessa bord i olika former. Nu äntligen har det kommit till Skandinavien och vi kunde slå till med en beställning från ett företag i Norge. Redan inköpt? Yes- när det är rea förstås, annars blir man näst intill skinnad på ett sånt här inköp!

Relaxen inomhus består av betydligt fler beslut… kakel, klinker, mosaik, kranar, badkar, bastuinredning, toaletter, duschvägg, kommod, handfat m.m. m.m. och man vet inte var man ska börja för att få till en helhet där. Jag gör helt fel som vanligt och hittar enstaka detaljer och bestämmer mig för dem… Har redan tagit beslut om ett gjutjärnsbadkar i svart, inbyggnadsduschar och en golvstående badkarskran. Och det var bara att inse – nu måste vi ta ett helhetsgrepp innan jag går bananas och blandar hej vilt.

Vi har varit iväg på materialresa till Stockholmsdjungeln-av alla fruktansvärt stora kakelbutiker. Vi klämde och kände lite på olika idéer som vi har. Det blir inte detsamma som att se dem i en webbshop… men man blir som en våt fläck efteråt. Och förvirringen är om möjligt ännu större än innan.

Vi har fått upp ögonen för vad man kan göra av mosaik och då får man lov att snegla på italienska fabriker som kan göra fantastiska mosaikmönster. Ett sådant eget och unikt motiv har de skapat och det ska få pryda en hel vägg på vår toalett/dusch på nedervåningen. Italien har skapat Norrland i all sin prakt helt enkelt. Till detta rum är de flesta inköp gjorda som marmorplattor, kran, toarullshållare, handdukskrokar och bottenventil.

Så har bilden förvandlats till ett konstverk i mosaik, blir spännande att få upp det här på väggen och se resultatet framöver..

Så då var det dags nu för de sista ångestfyllda valen i relaxdelen. För att få lite själslig ro… Jag tror eventuellt att vi valt keramik ett tiotal gånger, och valt om. Men NU, för att inte bli galen på riktigt var vi tvungna att ta alla slutliga beslut. Resultat; Kommod i vacker valnöt, med stenskiva och handfat och kranar i koppar, en riktigt mörk grov stenkeramik och ett slutligt val av spabad. Besluten är fattade och hjärnan ett par kilo lättare.

Ser fram emot de mer relaxade stunderna i relaxavdelningen! Det känns grymt långt bort. Men ändå. Något att längta till där borta i horisonten…

Ledkryss – vår vägvisare längs ospårade leder…

Det är något med dessa ledkryss, som får en av känna sig hemma på något vis. Kanske är det en fin symbol för alla somrar och vintrar hos mormor och morfar i Storsjö kapell som inger en skön känsla när man ser ett ledkryss. Jag har i alla fall snöat in på att använda dem som ett tema i vårt ”fjällhus i något annorlunda tappning”.. Jag har tillverkat inredning i form av pappersrullshållare, ljusstakar, smyckeskrokar och handdukskrok med ledkryss på. Min mor har fått sy toarullshållare med ledkryss. Jag har köpt vackra keramikskålar med ledkryss av Mona Bågling. Och nu har vi alltså beställt ett mosaikkonstverk, en hel vägg till duschen prydd med ledkryssmotiv. Även italienarna som ska tillverka mosaikväggen måste ju få lära sig värdet av svensk fjällkultur. Eller hur?

Motivet som mannen fixat till genom lite digital bildbearbetning ska få utgöra det 1,2 meter × 2,6meter stora mosaikmönstret till duschen nere

Och så ett urval av mina egna kreationer… helt handgjorda 🙂

Ledkryssen får alltså fortsätta att ledsaga oss genom livet. ..

Köpförbud?

Att köpa inredning innan huset är byggt. Mannen hemma blir galen, och det sista köpet fick jag göra i lönndom. I mörkrets inbrott åkte jag hem till en tjej i Åre för att köpa hennes enormt snygga plankbord som ska få bo i orangeriet. Jag fick ha det gömt i bilen någon dag innan jag vågade be honom om hjälp att bära ut det i ladugården för mellanlandning. Men jag har bra smak, så han erkände ändå att jag hittat ett fantastiskt fint bord. Nu måste jag bara matcha med bra bänkar som jag tänkte pryda med fårfällar…

Han höll på att bli riktigt galen när jag hade fått tag i gamla ledkryss som jag fyllde min stora pickup med, som nu står uppstaplade i vår skog i väntan på att få bli lite kreationer runt om på gården i lite olika former och tappningar. Bland annat har jag ju använt lite byggskrot som omvandlats till stålbollar som ska pryda dessa vackra stolpar och bli trädgårdskonst.

Under process…

Fortfarande pågår en maktkamp av garderobsinförskaffning eller inte just nu, mellan mig och mannen. Men jag är fast besluten om att jag behöver ta varje tillfälle till billig och snygg garderob när de väl dyker upp, eftersom det annars kommer att kosta en mindre förmögenhet när det är dags att använda dem om vi måste köpa för fullpris. Så vad han inte vet är att jag kommer att vinna den där maktkampen så många gånger som det kommer ut bra Ballingslövsgarderober bortskänkes på Facebook. Har vi byggt en gård med så mycket ytor så kommer jag totalvägra att ha det stökigt. Äntligen ska då var sak få sin plats, och de som inte får plats får nog faktiskt vika hädan. Och herregud vad jag längtar till ordning och reda och uppackade flyttlådor!

Ett stort förråd är rätt värdefullt på en stor gård och för folk med stora behov… .
Nu börjar till och med jag kunna skönja hur det kommer att bli…

Nu börjas det även inhandlas lite fast inredning till huset, när saker och ting ligger på utförsäljning eller rea. Det gäller att spana hårt och lägga ner lite tid, för att inte bli ruinerad på badrumsinredning…..

Inbyggnadsdushar, inte så himla billigt ändå när man ska ha 3 stycken med tillhörande inbyggnadsboxar – men tur att de ändå var nedsatta 40 %.

Nästa steg blir beslut om portar till ekonomibyggnaden. Stora industriportar för stora fordon. Och ett slutligt beslut om ytterdörrar till hela gården, sammanlagt 6 till antalet. Jag kan lova att den där affären inte heller tillhör den billigaste i sitt slag. Men samtidigt känns det smart att satsa på kvalité, snygg design, bra isolering och underhållsfritt. Stor initial investering som förhoppningsvis betalar sig i längden.

Detta med nyckelfärdigt hus- som blev något helt annat

Av någon anledning så måste vi i vår familj alltid krångla till allting. I det här fallet var det ju inte helt oväntat att det här med att ”vi hittar nog ett kataloghus och beställer nyckelfärdigt – det blir busenkelt” nu är nere på” vi ritar huset själva och bestämmer varje beståndsdel till det – så blir det som vi vill ha det”. Det är INTE busenkelt. Det vill jag lova.

Nu tas det beslut och beställningar görs på löpande band. Vilken takplåt blir snyggast på ekonomibyggnaden? Vilken panel blir läckrast och mest underhållsfri? Beställning av massa byggmaterial såsom cellplast, OSB-skivor, reglar, glespanel, plank och allt annat vars priser chockhöjs på löpande band har gjorts sedan i mars för att lagra. Så har det också tagits ett slutligt beslut om VVS och ventilation. Inte helt enkelt när varje VVS-are har olika syn på bästa lösningen för gården. Men efter över hundra timmar och varv av beslutsvånda och avvägningar så har vi landat tillbaka på bergvärme eftersom den planerade jordvärmen skulle ta cirka 2000 kvadrat av vår skog. Och vi har valt pumpar och skickat in nya tillståndsansökningar till myndigheterna och fått godkänt och nya avgifter att betala. Och eftersom vi faktiskt får rätt så hett nu för tiden även i fjällvärlden, samt har enorma glaspartier, så blir det en del satsning på kyla också.

Så här ligger det då – huset… Om än i delar…
Ekonomibyggnaden har kommit lite längre, en färdiggjuten platta och väggar som redan byggts ihop nere i byn – redo att sättas upp i augusti.

Sen – Ett mycket mer spännande och roligt beslut… Vår trappa! Så var det äntligen dags att lägga en beställning på det som ska vara smycket på nedervåningen – mitt i huset! Påkostad, tung och ett riktigt hantverk. Trappan Prestige – Moderna Trappor av borstat stål kommer att levereras först mot slutet av hösten, men nu är den beställd. Just trappvalet har också orsakat en ENORM tidsinsats i det här familjen och det är så grymt skönt när besluten är fattade och priserna låsta.

En något mer skruvad variant av denna trappa kommer levereras och sedan monteras i slutet av byggprojektet.

Som ni hör så är vi så långt ifrån den nyckelfärdiga lösningen som vi kunde komma. Inte oväntat. Det kommer att fortsätta att vara en svindlande resa.

Långt utanför min comfortzon. Så nöjd!

Jag har umgåtts med tanken på vårt nya kök i många timmar, dagar, veckor nu. Så äntligen är det dags att bestämma sig och komma vidare. Jag är så långt utanför min comfortzone… jag har alltid gillat vackra gamla ting, och sekelskiftskök. Nu blev det något heeeelt annat.

Jag tyckte jag hade hittat en stil som ändå var modern, men som jag kunde känna mig hemma i. Men nu – några månader senare har jag tydligen blivit modigare. Luckorna är utbytta mot ännu modernare snitt, handtagen är borttagna, valnötsskivan blev en stenskiva, kranarna med droppformad design och framför allt blev köket tvåfärgat med lite 3D-effekt. Och nu skulle det vara skönt att få beställa snart så vi inte ångrar oss igen!

Köket vi ritade i somras fick inte godkänt av mannen när han fick se luckorna live….

Nu så, har köket blivit ett annat. Kranar och spishäll redan inköpt.
Barstolarna (som förstås också redan är inköpta) kommer passa som ett smäck.

Jag kan berätta en hemlighet. Jag höll på att bli tokig av allt sökande efter kranar och hoar på nätet, så jag var tvungen att beställa kranarna för ett tag sedan, när jag väl hittade två stycken som vi bägge gillade och som faktiskt matchade andra materialval. Jag fick såna där himlande ögon till svar när jag berättade det för mannen, men min vän som jag alltid kopplar in i såna här situationer är som vanligt räddaren i nöden. Hon och jag är överens om att man faktiskt KAN älska en kökskran, och då blev ju argumentet att jag var tvungen att beställa den här – om än något år för tidigt- helt hållbart!

Dansk design – de kan konsten att göra en kran till ett droppformat smycke för köket.

Och nu har de första räkningarna börjat rulla in från byggfirman. Vi har beställt byggmaterial för flera hundra tusen, då tydligen marknaden har börjat tappa det helt. Skenande priser på grund av en samhällskris vi så väl allihopa känner till… Corona är numera inte bara en ölsort. Utan något med betydligt värre effekt.

”Jag står på egna ben. På egen hand. Du ska få se att jag kan ro i land. Jag går min väg, steg för steg. ”Magnus Uggla”

Sitter och funderar på det här med livsdrömmar, att man inte ska ta saker för given och att ingenting kommer gratis. Det krävs alltid… något. Att leva ett liv – inte vinna ett krig? Jag vet inte jag… Men det är väl ändå en himla tur. För tänk om man kunde uppfylla drömmar på löpande band. Vad vore de då för drömmar? Hur skulle man då värdera dem? 

Jag älskar att kämpa. Prestera. Ha höga krav. Målmedvetet arbeta mig fram steg för steg. Men jag hatar också att misslyckas,  när orken tryter och när det går för långsamt när jag vill att det ska gå fort. Jag vill leva. Hela tiden. Och kämpar alltid för att minska vardagens brus. Samtidigt gör jag den sjukt omständlig och måste alltid maxa allt jag gör och alla val jag tar. 
Jag gillar att ställas inför prövningar men ibland blir jag lite provocerad av livets nyck, när jag känner att det jag ställs inför är precis de prövningar jag behöver för att utvecklas. Det jag hanterar sämst…
Just nu är jag mitt i en riktig sådan kamp. Men ändå en livsdröm jag burit på länge, men där det ställs högre krav på alla plan än någonsin förr och framförallt där varje svagare del av mig ställs på prov. Mixad känsla minst sagt. Och jag inser att jag förändras.. . Jag utvecklar min förmåga till tålamod. Flexibilitet. Att inte kunna planera för allt. Att behöva planera om. Planera och planera om igen. Att bli begränsad och sen välja livet igen. Ta risker. Vara uthållig. Saker jag tidigare trott att jag inte behärskade, helt enkelt. Saker som nu är min vardag. Vad utvecklande! 
Ni som känner mig vet hur välplanerad jag är.  ”Henne kan man lita på, hon vet hur planen ligger..  ” – och nu har jag en tom almanacka privat. För er som känner mig vet hur märkligt det är. Men jag väntar på bomben. När almanackan exploderar igen. Min bästa bok. 

Nå väl, när allt verkar strula med byggprojektet är det bara att zooma in på detaljer igen. Gräva ner huvudet långt för att hålla det kallt, och sparka med bakbenen. I helgen blev pallen till vår walk-in-closet klar. Å matchar inte den nya coola skinnklädseln till pallen de vackra tapeterna så säg?

 

Bara rummet som saknas….

En AWAB-pall till köksritningen

Vår gård vi hyr börjar sakteliga likna ett lager. Här är det senaste tillskottet av inredning, en gammal AWAB-pall från boden i vårt gamla hus har fått nytt liv och ska bli en praktisk färgklick i det nya köket. Vis av erfarenhet behövs pallar att klättra på när man har kökshyllor ända upp på 2, 70 meters höjd…

Efter en hel del borttagen målarfärg, var det bara limrester kvar att polera bort…

Hittade en läcker vaxduk som efter en hel del polering av pallen, fick sättas på plats…. ja, just det…av mannen förstås. För hur det än är så är jag inte händig eller pysslig. Jag kommer på idéerna, köper grejerna och han som har sinne för tålamodsprövande och noggrant pilljobb färdigställer. Bra fördelning.

Nytt liv och en färgklick i vårt framtida kök

Vårt kök, som än så länge bara är en ritning, har alltså blivit berikat av snygga barstolar från riktigt bra rea, en spishäll med inbyggd kolfläkt från Black Friday och nu – en egendesignad AWAB-pall. Ja, ritningen ja, den blev ju klar i somras och det gick ju ganska smidigt eftersom jag inte blandade in den andra hälften särskilt mycket. Han kom med något inlägg då och då under den korta och snärtiga processen med vår köksspecialist om önskemål om placeringen av olika skåp för att det skulle bli symmetriskt (han har ju kvalat in i Mensa den galningen, så han är en sån där obotlig logiker…) och ett krav på att han minsann skulle ha två diskmaskiner och utsikt från spisen. Han fick som han ville med det och jag valde materialen i fred. Tills nu- när det är dags att börja fundera på allvar inför en kommande beställning…..

Jag råkade ta med honom för att kolla på köket i helgen. Dålig idé! Nu har alla tidigare beslut omkullkastats och vi får börja om. Det här med att vara två som bygger sitt hem tillsammans – det kräver ganska mycket samsyn på materialval. Att jag helt plötsligt har en man som blivit inredningsnörd var ju dessutom något av en lågoddsare när vi inledde den här husbygge-processen. Jag kommer aldrig våga erkänna att han tillför en hel del – men det ska också sägas att vägen till beslut blir extremt mycket krångligare. Och vår byggare – han är vår parterapeut på vägen. Stackarn.

Ibland måste man få gå på känsla…

Det är fasligt snårigt och därmed också tidskrävande att göra allt rätt i processen med att köpa mark och bygga hus.

Ibland måste man bara lätta upp stämningen lite och få känna att det faktiskt händer något. Då börjar min mer spontana sida att visa sig och jag ”råkar” köpa inredningsdetaljer. Det blir ofta saker som är för bra för att låta tillfället passera. Och alltid måste jag stå till svars för det jag fyndat, hålla ett försvarstal om fördelarna och oftast får jag faktiskt positivt bifall av min andra hälft. Även om han tycker jag är extremt omständlig, på tok för detaljfokuserad och onödigt välplanerad.

I sommar har dessa företeelser inte uteblivit. Jag har råkat köpa tapeter till klädkammaren som ännu bara finns i en husritning. Tapeter – vilket vi överhuvudtaget enligt mannen INTE ska ha i huset. Blommiga klassiska dyrgripar – HELT fel snitt enligt ovan nämnda man. Och dessutom bara stuvbitsrullar som inte riktigt räcker till hela rummet…. Men till mitt försvar var denna typ av tapeter något jag letat efter länge och plötsligt hittade jag alltså de perfekta av en slump. Då får man bara slå till, och att man dessutom kan göra en hacka på att köpa stuvbitar och sedan kompletteringsköpa… Ja, då är det ju inget att fundera på! Eller hur?

Jag råkade också beställa 4 barstolar till köket. Denna gång var vi faktiskt överens om vilka stolar vi skulle ha, efter lång eftersökning av de perfekta just för vårt hem… Men tajmingen kanske inte var optimal… Vi har precis flyttat till mindre hus som vi hyr tills vårt eget är klart och allt vi äger får i princip ställas ut i ladan på gården. Men till mitt försvar, så var de på rea! Och man vet aldrig om de går ur sortimentet, och att leta efter nya stolar som vi blir överens om skulle passa i vårt framtida kök- det skulle vara alltför tidskrävande!

Det finns fördelar med att råka köpa saker på förhand, så länge man är säker på sin sak. Det första är att vi i min familj är extremt noggranna i våra val och det innebär att vi aldrig skulle klara att göra alla val till gården samtidigt. Valen av material och detaljer tar helt enkelt för lång tid. Dessutom så passar vi alltid på med ett inköp då det är rea, och trots lagerhållningen fram tills färdigt hus -så får man ju ändå se vinsten av att inköpspriset blev något lägre än väntat. Även om man måste släpa runt grejerna. Typ runt halva jorden. Och riskera att de blir uppätna av möss i ladan innan inflytt.

Sedan skulle vi in i en kakelbutik under vår semester i södra Sverige för att få lite inspiration. Varför lär sig aldrig denna man tänker jag…?! Det slutade naturligtvis med att jag hittar till fyndhörnan och finner just den sortens klinkerplattor som jag VET att jag vill ha i tvättstugan. Vackra stora bruna stenklinker från Italien av måttet 60 X 60, som plötsligt kostar 199 kr/kvm istället för 900. Det blir köp förstås, även om någon rackare köpt 4 kvadrat av dem, så jag måste kompletteringsbeställa i expressfart från Italien den sista kvadraten… Nåväl, sagt och gjort. Mannen bet ihop, packade in 150 kg klinker i semesterpackningen och styrde norrut och hemåt.

Skisser över framtiden

Parallellt med alla ritningar av kartor och byggnader så är det fullt fokus på det blivande köket just nu. En engagerad köksexpert har hjälp oss att planera vårt kök efter de mått vi ritat upp. Och det har resulterat i ett antal olika ritningar, som vanligt när man vill maxa varje val. Vi funderar på hur man rör sig i ett kök, vilken förvaring vi behöver, vad som är snyggt, vilken utsikt man vill ha i olika arbetsmoment, vad som passar vår familj och vad som går ihop med resten av huset.

Vi har stött på nya lagparagrafer som reglerar att man inte får ha en spis på en köksö, utan att samtidigt ha vattenho. Det krånglade till våra val och vi behövde förstora köksön rejält för att få plats med bägge, 4 barstolar och tillräckligt med förvaring.

Sen var det det där med materialval igen. Jag väljer snygga detaljer och mannen talar om för mig att de inte går ihop med helheten. Då väljer han om, matchar materialen mot till exempel trappsteg och ända upp mot övervåningens golv. Allt måste hänga ihop. Säger han. Och när han djupdykt i alla olika attiraljer så slutar det oftast med att jag säger att det blir bra, eftersom jag inte orkar ta allt ett varv till … och eftersom vi egentligen inte alls skulle fastna i så här ingående beslut just nu, utan egentligen bara få fram en grov köksplanering och ungefärlig budget. Vi har till och med beställt hem provbitar av cool mosaik i metallic, det visar sig bara försvåra alla val ännu mer :-/ Men jag kan tänkas slå det mesta… jag har redan hittat barstolar som kommer passa perfekt, och behöver nog beställa dem nu – de är ju på rea 🙂

Åsa på Beijer var dock en klippa. Kom och hämtade upp mig en dag bara för att jag skulle få klämma och känna lite på olika luckor och kika på olika alternativ. Och ritade klart köket på sin semester fram till 23 i fredags kväll. Det kallar jag service det!

Det är dock skönt att börja se lite synliga resultat, om än animerade efter månader av annat. Och idag snitslade vi ut vår vägdragning, så markarbetet kan börja! Väg ska dras, el och bredband ska in, avlopp ska grävas, vatten borras och ett större markarbete ska göras för att få fram gårdsbilden. I höst kommer det börja hända grejer på riktigt!

Mål i sikte!

De senaste veckorna har varit intensiva och gått i skapandets tecken. Vi har jobbat fram vår egen planlösning. Och sen ändrat den. Och sen justerat den. En förstående och hjälpsam konstruktör har stöttat oss i att rita vårt alldeles egna hem, från grunden. Ett hem som passar oss, och som på intet sätt följer några normer. Eller standardmått heller för den delen.

Vi har diskuterat det en del, då jag envisats med att rita in mina möbler i planlösningen. Jag tänker att det måste väl ändå vara en av de stora fördelarna med att rita sitt eget hus, att man faktiskt kan forma det HELT efter egna behov. Om jag behöver plats för ett skåp som inte följer standardmåtten, måste man ju ta höjd för det i ritningarna. Eller hur?! Ronnie, som hjälper oss att konstruktionsrita huset, har samma sätt att tänka som min livskamrat, så de var lite emot detta påfund. Eller såsom jag ser det… denna fantastiska idé. Men när mannen kom på att han tjänade på att rita perfekta mått i bio-rummet…. då vände det! Så nu sitter de där med exakta mått, i ritningen. Våra möbler.

Det resulterade dock i en liten merkostnad, då vi insåg att ett spabad inte skulle få plats på balkongen. Så det blev ett extra dimensionerat mått på uteplats och balkong, med plats för de möbler som var ämnade att stå där.

Mål i sikte
Inte på långa vägar i mål. Men helt klart ett delmål att fira!

Nu har alltså vårt blivande hus en insida. Åtminstone till formen. Nästan alla interiöra valmöjligheter är kvar. Det kommer sannerligen bli en lång resa. Idag fattade Trafikverket dessutom beslut på att vår utfart är okej att dra ut på landsvägen, en viktig faktor för fastigheten. Men ännu återstår en hel del mätande och ritande på kartan/situationsplanen och den är svårare än man tror.

Jag har absolut INGEN förmåga att kunna se saker tredimensionellt. Eller hur huset skulle kunna se ut exteriört. Då är det ju extra fantastiskt med dessa dataprogram som kan animera och visa hur det kommer att bli. Det här är så långt ifrån den stil på hus jag tidigare gillat. Det är så modernt – och jag som gillar sekelskifteshus… Och jag som ville ha ett vitt putsat hus, under resan förvandlades detta hus till något helt annat! Jag är förvånad själv, för jag brukar vara extremt principfast. Men det kanske var tur att processen var lång mellan idé och verkstad. Även om det här året med myndighetskontakter och beslut känns lite väl lång och omständlig. Och än är det ju inte över. Bygglovet är förstås ett avgörande beslut som är kvar, även om vi redan betalat för att åtminstone få ett förhandsbesked. Det är ju ändå som en slags försäkring för att få bygga- på netta 18 000 kronor.

Vi har valt. Tror jag.

Det här är anledningen!

Det här är anledningen. Anledningen till varför jag strider för att få in en riktig walk-in-closet (eller bättre benämnt klädkammare här i Sverige) i vårt nya hus. Och en välplanerad groventré med gott om garderober…. För att få ordentlig klädförvaring i det nya huset och slippa det här KAOSET med säsongskläder inslängda i skåp halva året. Jag är ju en extremt strukturerad människa…. och jag blir ju förvirrad som satan av att inte se saker överskådligt.

Jag har alltid bott i gamla hus. Fina gamla hus från förr som helt saknar praktiskt smarta lösningar utan som bara är så där snygga som bara gamla hus kan vara… Jag har älskat dem. Trots att de har haft dålig förvaring. Jag har köpt inredningen i gammal stil. Arvegods, fynd från loppisar och auktioner och helt galna inköp från andra sidan Sverige via annons för att bara få tag på just ”den där” möbeln.

Jag är förlovad med en man som är otroligt förstående. Jag har köpt och han har fått uppdraget att hämta upp grejerna. Bra fördelning tycker jag. Han har många och långa historier att berätta om de där resorna. Kortfattat kan vi säga att vi aldrig hittat en enda fraktfirma som varit beredda på att ta sig an uppdraget att frakta våra tunga möbler – så vi… (han) har fått lösa det.

Det ger en bakgrundsbild till varför våra diskussioner om såväl utrymmen för klädförvaring kontra biorum och relaxavdelning kontra extra gästrum blir lite infekterade stundtals här hemma när vi planerar vårt nya hem. Men än värre blir det när jag avslöjar inredningen i det nya huset, där jag faktiskt tänkt att flytta in mina fynd från förr. Inte alla, för många har jag redan i flytten till norr fått offra. Men ni vet, de där riktigt härliga möbler eller de med de riktigt galna historierna bakom…

Som den här. Tyngre än bly, men vackrare än bärnsten.

Då säger han att man inte kan blanda stilar. Gammal och nytt. Men jag säger att i det nya huset måste det flytta in en själ. Eller hur, vad säger ni??

Nåväl, vi tycker olika vi två. Men det är vi som ska bygga vårt framtida hem tillsammans. Vi kommer att få enas förstås i de här besluten om både planlösningar och inredning. Jag har redan förvarnat vår byggentreprenör att han kommer att få agera familjeterapeut under resans gång. Han är speciellt utvald för ändamålet . Vi känner också stor tillit till att han kommer att klara även det uppdraget i hans projekt. Vi utmanade honom lite med att beställa in en betongare i bygget som är hans exflickväns nya kille 🙂 Så att det inte bara är vi som prövas, menar jag.

Du behöver inte veta vart du ska ta vägen. Så länge du vet att du är på väg.

Nu flödar kreativiteten. Och önskelistan på snygga trappor, tjusiga fönster, coola kök, fräsiga detaljer och annorlunda lösningar som är anpassade efter just våra behov blir allt längre. Och dyrare.

Vi har pausat kontakterna med myndigheter och gått över till att ha långa och ingående samtal med entreprenörer inom bygg- och grävarbeten, leverantörer av fönster, trapptillverkare, specialister inom golv, arkitekter och säljare av stort som smått. Och häromdagen avslutade jag sista samtalet med en husleverantör klockan 23.30!

I mitt huvud får det snart inte plats mer än husdetaljer och planlösningar… Jag skulle behöva ha en lång ledighet för att hinna med alla viktiga beslut, men är inne i en intensiv period på jobbet, så det blir inte så mycket ledigt i sommar som jag kanske skulle behövt.

VI är tillbaka där allt brukar hamna för oss i vår familj. Vi gör ingenting ”lite lagom”. Vi har något märkligt behov av att optimera alla våra inköp och maxa alla val i livet. Och nästan alltid ta den krångligaste vägen, bara för att vi fått för oss att det nog blir bättre trots allt… Det där sköna med att beställa ett nyckelfärdigt hus… vi känns vara galet långt bort från det just nu. Huset är plötsligt uppstyckat i molekyler där vi har önskemål på bredden och höjden i alla delar. Men vi vill ju att den största investeringen vi gör i livet, ska bli så som bara vi gillar. Och inte något som passar många. Och då krävs många anpassningar och herrejösses massa val.

Eller så kanske man bara sätter en husbil på marken… tänk vilken flexibilitet. Fast compact-living är nog ingenting i längden…