Dags för dagens terapisession. I den mest hektiska av helger för husbyggare, behöver jag sätta mig ner och dokumentera läget. Jag har en kaosfamilj i vanliga fall. Nu är den värre än nånsin och hjärnan vet varken in eller ut bland alla dessa inredningsval och husbyggarproblem som ska lösas. Det susar mer än vanligt i kolan, och det blir inte bättre av att mannen smygstartat en serverhall i vår lilla övervåning på huset vi hyr. Massa datorer som står och flåsar ut galet med värme, så fönstret måste vara öppet dygnet runt och så låter fläktarna som ånglok. Herregud, räknar ner dagarna tills han får flytta in i sitt kontor med alla sina företagsprylar. Och det gör han med, för det kommer att bli toppenlokaler som kommer att vara hans livsprojekt för lång tid framöver.
Det är många som tycker att vi skulle medverka i Husdrömmar på TV, men jag känner inte riktigt behovet av att bli till åtlöje för hela landet. För det här med att bygga hus verkar alltid ta samma galna väg – full av förskräckelse. Ingen dag är ens i närheten av någon form av mindfulness, det kan jag ju säga. Jag bjuder gärna på galenskaperna på den här resan, men ger gärna vår egen bild här i vår alldeles ”egna kanal”.
Vad kan man lära av en byggresa då? Ja, den verkar aldrig bli som man trott och planerat, och det är otroligt mycket logistik som ska funka. Det här året verkar dessutom vara det historiskt sett sämsta man kunde välja! Extrema prishöjningar på material och materialbrister på typ alla komponenter man har i ett bygge. Sedan vet jag inte hur många gånger ”skilsmässofällan” kommit upp på tal och det är kanske inte konstigt att det hör till vanligheterna att man som par inte fixar all den stress, press och otaliga diskussioner om vad man ska välja som blir under ett bygge av ett hem…
Jag kan säga att jag lärt känna min fästman på ett lite oväntat sätt. Han som aldrig brydde sig om inredningen i vårt förra hus, inte såg om jag köpt nya grejer till huset… har plötsligt blivit HELT INREDNINGSGALEN och på detaljnivå petar i varje steg. Det var oväntat. Det tar honom extremt mycket tid, vilket gör honom frustrerad – men han kan ändå inte låta bli att ändra mina beslut då jag lyckas ta några..
Vi har några exempel, bara från den här veckan, för skojs skull.
Denna vecka har vi köpt 2 tvättmaskiner – jag hade tänkt EN tvättmaskin och ett torkskåp, men märk väl att beställningen blev 2 tvättmaskiner med inbyggda torktumlare (för övrigt har jag aldrig gillat eller använt torktumlare). Vi har köpt 2 diskmaskiner – ja enligt mannen så MÅSTE man ha två stycken. Hans ”flödesvardagsanalys” verkar ha kommit fram till den slutsatsen både gällande disk- och tvättmaskin. Vi har köpt en kyl och en frys – när jag lagt ordern gick han in och ändrade kylen. Vi har köpt en inbyggnadsugn – som han också passade på att ändra i min order när han ändå ändrade kylen.. Vi har beställt 2 tvättställskommoder och kranar – det känns som jag bestämde dessa, men när jag tänker efter ändrade han materialet till koppar när jag tänkt mässing. Vi köpte duschvägg i glas – den köpte han faktiskt rakt av då jag presenterade förslaget, men jag fick ett uppdrag att kolla av hur gångjärnen fungerande innan beställning. Vilket jag gjorde. Jag hade även bestämt kök en gång för länge sedan i den här processen, men när han i sjuttielfte timmen gav sig in i den diskussionen så ritades hela köket om. Behöver jag säga att nu är vi inne i rond 3, med återigen nytt kök.
Alltså – det låter som att vi möjligen är nära den totala frontalkrocken i relationen, men vi är inte så lättknäckta han och jag verkar det som… Dessutom låter det som att jag blivit som den han alltid varit rädd för att bli – en toffel eller kanske den överkörde andra halvan… MEN, jag tror vi är ganska bra på att köra över varandra på ett ganska kärleksfullt, men kanske inte alltid respektfullt sätt. OCH det jag faktiskt har upptäckt mitt i allt det här är hur fantastiskt mycket vi kompletterar varandra. Vi har väldigt olika styrkor och egenskaper och kan fördela uppgifterna efter vem som klarar det bäst. Det är en enorm fördel i det här bygget kan jag säga. Vi fungerar inte särskilt väl i stress, och hamnar i de mest löjliga diskussionerna om skitsaker. Alltså, vi är samtidigt väldigt mänskliga… Och alla de ovan beskrivna valen och omvalen, har jag köpt fullt ut trots att det inte blev som jag tänkt. Inte av ren utmattning, utan av ganska bra argument. Och då har jag plötsligt lärt mig att även jag kan vara ganska flexibel och prestigelös- bra sidor har växt fram ännu mer under den här tiden.
Så jag kommer varken att avråda eller råda någon att göra det vi gör. Följ med på resan, i med- och i motgång – och avgör själva hur kul och värt det verkar vara! Mitt mindset är och har dock alltid varit – IT TAKES A FOOL TO REMAIN SANE!
