Publicerat

“You say I dream too big. I say you think too small.”

Problemet med stora visioner är att man lätt kan åka i diket emellanåt. Och så ligger man där, och tittar på stjärnorna. Men man kommer liksom inte upp, man har kört sig lite trött. Huvudet är fullt av tankar som tänkts och drömmar som drömts.

Vissa dagar känns det just så. Och oftast somnar man då med kläderna på. Men så vaknar man igen, med nya krafter och spottar i nävarna och börjar på nytt med allt det man behöver göra.

Det finns nämligen en baksida av stora drömmar. Och det är väl just det, att de ibland är svåra att leva upp till. Utmaningen med att tänka stort är att man nämligen måste tänka hela vägen, varje steg. För det finns ingen given stig. Våra visioner för vår framtid är tillkrånglade, men vi får hela tiden fokusera på att välja att se framstegen. Det är därför oerhört värdefullt och ångestreducerande att läsa bloggen baklänges, för att inse hur långt vi faktiskt kommit. Den har ju trots allt kommit till av egoistiska skäl, för att kunna hålla koll på processen och för att kunna se tillbaka på framstegen de där dagarna när man bara vill dra täcket över huvudet.

Stommen på nedervåningen är uppe, stålet är på plats och mellanbjälklaget är byggt. De här stora stålbalkarna ska ge stadga till de stora fönsterpartierna som stäcker sig hela öppningen på fotot, 7 meter långt, i vårt kök.
Den här trappöppningen äter kvadratmeter på övervåningen, men är en investering i takhöjd upp till nock på en central plats på nedervåningen. Tanken är att få till lite takhöjdskänsla i köket. Vi som levt i gammalt sekelskifteshus uppskattar verkligen att ha högt i tak.
Nu när byggställningen är rest runt huset och orangeriet så skådar man ju faktiskt hur husets höjd och former kommer att bli.

I den här processen är det inte bara ritningar som ska funka, tillstånd som ska följas och mängder av beslut som ska tas längs vägen, utan det är också bygglampor, elcentraler och annat till snickarna som ska inhandlas, skog som ska gallras och eldas, betonggolv som ska impregneras och nu är också isoleringen framkörd till vårt alldeles egna bygglager. Snart är det dags att börja göra lite eget arbete på bygget – isoleringen av ekonomibyggnaden. Ett arbete vi väljer att göra själva för att hålla budget då priserna för byggmaterial bokstavligen rusar. Maken till dålig tajming tycker jag… Men man får hela tiden fokusera på det man kan påverka och göra det bästa i varje val.

Maskinhall, verkstad, lagerlokal – kärt barn har många namn.

”Sikta mot stjärnorna och du når åtminstone trädtopparna. Sikta mot trädtopparna och du stannar på marken. ”

Publicerat

Detta med nyckelfärdigt hus- som blev något helt annat

Av någon anledning så måste vi i vår familj alltid krångla till allting. I det här fallet var det ju inte helt oväntat att det här med att ”vi hittar nog ett kataloghus och beställer nyckelfärdigt – det blir busenkelt” nu är nere på” vi ritar huset själva och bestämmer varje beståndsdel till det – så blir det som vi vill ha det”. Det är INTE busenkelt. Det vill jag lova.

Nu tas det beslut och beställningar görs på löpande band. Vilken takplåt blir snyggast på ekonomibyggnaden? Vilken panel blir läckrast och mest underhållsfri? Beställning av massa byggmaterial såsom cellplast, OSB-skivor, reglar, glespanel, plank och allt annat vars priser chockhöjs på löpande band har gjorts sedan i mars för att lagra. Så har det också tagits ett slutligt beslut om VVS och ventilation. Inte helt enkelt när varje VVS-are har olika syn på bästa lösningen för gården. Men efter över hundra timmar och varv av beslutsvånda och avvägningar så har vi landat tillbaka på bergvärme eftersom den planerade jordvärmen skulle ta cirka 2000 kvadrat av vår skog. Och vi har valt pumpar och skickat in nya tillståndsansökningar till myndigheterna och fått godkänt och nya avgifter att betala. Och eftersom vi faktiskt får rätt så hett nu för tiden även i fjällvärlden, samt har enorma glaspartier, så blir det en del satsning på kyla också.

Så här ligger det då – huset… Om än i delar…
Ekonomibyggnaden har kommit lite längre, en färdiggjuten platta och väggar som redan byggts ihop nere i byn – redo att sättas upp i augusti.

Sen – Ett mycket mer spännande och roligt beslut… Vår trappa! Så var det äntligen dags att lägga en beställning på det som ska vara smycket på nedervåningen – mitt i huset! Påkostad, tung och ett riktigt hantverk. Trappan Prestige – Moderna Trappor av borstat stål kommer att levereras först mot slutet av hösten, men nu är den beställd. Just trappvalet har också orsakat en ENORM tidsinsats i det här familjen och det är så grymt skönt när besluten är fattade och priserna låsta.

En något mer skruvad variant av denna trappa kommer levereras och sedan monteras i slutet av byggprojektet.

Som ni hör så är vi så långt ifrån den nyckelfärdiga lösningen som vi kunde komma. Inte oväntat. Det kommer att fortsätta att vara en svindlande resa.