Gråzonsproblematik är inte bara en del i mitt yrkesliv. Det verkar generellt gälla inom all form av juridik. Så även inom fastighetsbildningslagstiftningen. På något mystiskt sätt att jag lyckats tråckla mig igenom den här processen, och kan skatta mig lycklig att jag har stor vana av att hantera myndighetskontakter, har grundläggande juridisk kunskap, har ett gott sinne för struktur och planering, är hyfsad på att skriva och förklara och framför allt är sjukt målmedveten. Men i mitt stilla sinne kan jag inte låta bli att undra hur alla människor som inte är smått galna, har en övernaturlig myndighetskoordinationsförmåga och som är i vår situation klarar av denna snåriga ansökningsskog!?
Och ska det verkligen behöva vara så här komplicerat att få bygga en ny fastighet? Ska det verkligen vara så här dålig samordningsförmåga mellan berörda myndigheter? Hur många tillstånd ska man behöva söka och avgifter ska man behöva betala? Jag förvånas hela tiden längs den här vägen…
Nu har köpet gått igenom. Vi är nu ägare till en helt ny fastighet (mark), ganska precis ett år efter att sökandet efter platsen att bygga vårt hem tog fart på riktigt.
Nu börjar en ny fas i processen. Och jag betvivlar inte, den kommer inte att bli lättare!