Jag har umgåtts med tanken på vårt nya kök i många timmar, dagar, veckor nu. Så äntligen är det dags att bestämma sig och komma vidare. Jag är så långt utanför min comfortzone… jag har alltid gillat vackra gamla ting, och sekelskiftskök. Nu blev det något heeeelt annat.
Jag tyckte jag hade hittat en stil som ändå var modern, men som jag kunde känna mig hemma i. Men nu – några månader senare har jag tydligen blivit modigare. Luckorna är utbytta mot ännu modernare snitt, handtagen är borttagna, valnötsskivan blev en stenskiva, kranarna med droppformad design och framför allt blev köket tvåfärgat med lite 3D-effekt. Och nu skulle det vara skönt att få beställa snart så vi inte ångrar oss igen!
Köket vi ritade i somras fick inte godkänt av mannen när han fick se luckorna live….
Jag kan berätta en hemlighet. Jag höll på att bli tokig av allt sökande efter kranar och hoar på nätet, så jag var tvungen att beställa kranarna för ett tag sedan, när jag väl hittade två stycken som vi bägge gillade och som faktiskt matchade andra materialval. Jag fick såna där himlande ögon till svar när jag berättade det för mannen, men min vän som jag alltid kopplar in i såna här situationer är som vanligt räddaren i nöden. Hon och jag är överens om att man faktiskt KAN älska en kökskran, och då blev ju argumentet att jag var tvungen att beställa den här – om än något år för tidigt- helt hållbart!
Och nu har de första räkningarna börjat rulla in från byggfirman. Vi har beställt byggmaterial för flera hundra tusen, då tydligen marknaden har börjat tappa det helt. Skenande priser på grund av en samhällskris vi så väl allihopa känner till… Corona är numera inte bara en ölsort. Utan något med betydligt värre effekt.