Vad är det jag söker? Vad är livskvalité? Jag har spenderat en hel del tid med dessa funderingar, både privat och inom mitt arbete. Jag har insett att när man skaffat familj finns det lite andra svar på dessa frågor och mina livsval påverkar inte längre bara mig. Jag har insett att jag strävar efter två saker, i kombination. Lycka och trygghet.
Jag vill att mina barn ska få en trygg och lycklig uppväxt. I en miljö där det råder en social tillit, i ett samhälle med en grundtrygghet och där det är lite närmare mellan människorna. Där vi tillåts påverka vår egen situation och närmiljö. Och där vi lever nära naturen och har respekt för vår omgivning.
Insåg för ett tag sedan när jag satt och väntade på tåget till jobbet att 200 meter därifrån mördades en ung grabb någon dag tidigare. Han knivhöggs i ryggen i parken som tidigare var min väg till arbetet. Och jag reflekterar knappt över det ens. Jag inser att jag, liksom så många andra, blivit normaliserad av det som händer i vårt samhälle. Jag konstaterar bara att här vill inte jag att mina barn ska växa upp! Nu vill jag hem till tryggheten och en vackrare sida av Sverige. Jag längtar efter att istället blicka ut över fjällen när jag står på tågperrongen…
Nu när jag vet jag söker, blev också beslutet enklare.
Konsten är att sluta längta och börja flyga. Svårigheten är att lära sig. Glädjen är att våga. Lyckan är att kunna.