NAGELBITARE AV GUDS NÅDE

Idag var en stor dag. Kanske den största på länge… För idag kom dagen vi faktiskt inte visste om den någonsin skulle komma, då vi gjorde livets helt klart största och dyraste risktagning! För 4 månader sedan beställde vi glas och dörrar till hela gården från ett företag i Litauen…. och hör och häpna på dumhet…. betalade 100 % i förskott!

Som av ett fantastiskt sammanträffande så var Kortenas ett riktigt seriöst företag med Mindaugas i spetsen som dessutom uppvisat en otrolig service som gynnat oss i vår beställning!

Jag bjuder på en bildserie av riskprojektet och av dagen D, som mannen i mitt liv (som är en blandning av en galen uppfinnare/snille och egenlärd ingenjör) projektlett från början till slut. Fast riktigt i slutet på denna historia är vi ju inte än. Glasen ska hålla för ytterligare lyft och inte minst – de ska passa i de millimeteranpassade öppningarna i byggnaderna! Det förstår jag överhuvudtaget inte hur det ska kunna gå till för jag kan inte utläsa ett jota av de invecklade ritningarna…

Om vi kommer i mål med det här utan större katastrofer så kommer jag att bli mallig och börja tro på att vi klarar ALLT. Men idag andas vi mest ut, för att vi inte blivit grundlurade på lasten. Allt fick dessvärre inte plats i detta ekipage, det kommer en kompletteringstransport framöver med mer glasräcken och räckeshållare till takterassen. Och i värsta fall, ersättningsfönster om något kraschar.

Så varsågoda, håll till godo.

Här gäller det att hålla tungan rätt i munnen. Pallarna var maxade på höjden!
Och så in för förvaring tills nästa kritiska moment… montering!
Det längsta av det längsta paketet… Upp till 7 meter aluminiumramar kommer lastat! De ska bland annat passa vårt största panoramaskjutdörrsparti.
Efter flera timmars avlastning vände våra hjältar hem!! Grymma grabbar från våra Undersåkersföretag!
Och vi kan andas ut, åtminstone några dagar – tills det är dags för nästa utmaning.

Pälsen på.

Äntligen var bostadshuset redo att isoleras! Efter att under en period ha lagt tid och kraft på arbete med att avfukta huset efter höstens blötväder så är nu äntligen huset torrt. Men varför skulle de historiskt sett högsta elpriserna slå till just den månaden vi förbrukade el på avfuktare och värmepumpar – som en hel villas årsförbrukning under ett halvår? Ja, varför inte. Den typen av väldigt dåliga sammanträffanden har vi börjat vänja oss vid. Det gäller att ha nerver av stål.

Vi är dock tacksamma för att ha snickare som är noggranna och måna om att bygga ett hållbart hus med kvalité och lång livslängd. Då får man hellre anpassa byggtiden -så är det när man bygger lösvirkeshus i fjällvärlden!

Dukat, reglat och förberett för sprutisolering på våningsplan 2
Det här huset kommer att ha Hunton träfiberisolering till päls

Som en investering i både husets välbefinnande och miljön isoleras hela vår gård med Hunton träfiberisolering. Den här veckan var det dags för bostadshuset att lösullsisoleras och vad slog vädergudarna till med då…? Jo – en rad oranga vädervarningar som resulterat i en rad samhällsviktiga nedstängda samhällsfunktioner och ett ruskigt oväder i form av skyfall, höga flöden (mitt i vintern!!), stark vind, ishalka och så lite omslag till kraftigt snöfall på det. 

I vårt fall räcker det inte bara att be till Gud om nåd och medgång, vi måste också ständigt ha vädergudarna med oss!!! I vissa kritiska moment är det extra viktigt, så nu tillfaller bönen väderguden om att låta ovädret bedarra, konsekvenserna bli små, översvämningarna rinna av och att läget stabiliserar sig inför nästa veckas planerade glasleverans. För trots att bankkontoret var stängt p.g.a. väderlek dessa dagar så lyckades vi efter mycket om och men göra en banköverföring så att lasten kan lämna fönstertillverkaren imorgon.

Vem har sagt att livet ska vara riskfritt, lättsamt och en walk-in-the-park?

Själv har jag då aldrig varit med om räkmacke-varianten på liv. Men så gillar jag också utmaningar.  Jag har i och för sig även gillat att ha lite kontroll på läget, men efter mina livsval har jag övergett tanken på det. Det mesta i mitt liv just nu är lite kaosbetonat.

Men, det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke!! Det är bara att ta till kampen. Mot allt. 

Ledkryss – vår vägvisare längs ospårade leder…

Det är något med dessa ledkryss, som får en av känna sig hemma på något vis. Kanske är det en fin symbol för alla somrar och vintrar hos mormor och morfar i Storsjö kapell som inger en skön känsla när man ser ett ledkryss. Jag har i alla fall snöat in på att använda dem som ett tema i vårt ”fjällhus i något annorlunda tappning”.. Jag har tillverkat inredning i form av pappersrullshållare, ljusstakar, smyckeskrokar och handdukskrok med ledkryss på. Min mor har fått sy toarullshållare med ledkryss. Jag har köpt vackra keramikskålar med ledkryss av Mona Bågling. Och nu har vi alltså beställt ett mosaikkonstverk, en hel vägg till duschen prydd med ledkryssmotiv. Även italienarna som ska tillverka mosaikväggen måste ju få lära sig värdet av svensk fjällkultur. Eller hur?

Motivet som mannen fixat till genom lite digital bildbearbetning ska få utgöra det 1,2 meter × 2,6meter stora mosaikmönstret till duschen nere

Och så ett urval av mina egna kreationer… helt handgjorda 🙂

Ledkryssen får alltså fortsätta att ledsaga oss genom livet. ..

Långt utanför min comfortzon. Så nöjd!

Jag har umgåtts med tanken på vårt nya kök i många timmar, dagar, veckor nu. Så äntligen är det dags att bestämma sig och komma vidare. Jag är så långt utanför min comfortzone… jag har alltid gillat vackra gamla ting, och sekelskiftskök. Nu blev det något heeeelt annat.

Jag tyckte jag hade hittat en stil som ändå var modern, men som jag kunde känna mig hemma i. Men nu – några månader senare har jag tydligen blivit modigare. Luckorna är utbytta mot ännu modernare snitt, handtagen är borttagna, valnötsskivan blev en stenskiva, kranarna med droppformad design och framför allt blev köket tvåfärgat med lite 3D-effekt. Och nu skulle det vara skönt att få beställa snart så vi inte ångrar oss igen!

Köket vi ritade i somras fick inte godkänt av mannen när han fick se luckorna live….

Nu så, har köket blivit ett annat. Kranar och spishäll redan inköpt.
Barstolarna (som förstås också redan är inköpta) kommer passa som ett smäck.

Jag kan berätta en hemlighet. Jag höll på att bli tokig av allt sökande efter kranar och hoar på nätet, så jag var tvungen att beställa kranarna för ett tag sedan, när jag väl hittade två stycken som vi bägge gillade och som faktiskt matchade andra materialval. Jag fick såna där himlande ögon till svar när jag berättade det för mannen, men min vän som jag alltid kopplar in i såna här situationer är som vanligt räddaren i nöden. Hon och jag är överens om att man faktiskt KAN älska en kökskran, och då blev ju argumentet att jag var tvungen att beställa den här – om än något år för tidigt- helt hållbart!

Dansk design – de kan konsten att göra en kran till ett droppformat smycke för köket.

Och nu har de första räkningarna börjat rulla in från byggfirman. Vi har beställt byggmaterial för flera hundra tusen, då tydligen marknaden har börjat tappa det helt. Skenande priser på grund av en samhällskris vi så väl allihopa känner till… Corona är numera inte bara en ölsort. Utan något med betydligt värre effekt.

Ett färdigt avtal och en tidsplan att försöka förhålla sig till!

Blickar över till andra sidan älven

Ingen kan säga att vi tagit den lätta vägen. Det kostar på. Men vi skymtar i alla fall den framtid vi kommer att få…. Alltid något! 🙂

Äntligen, ganska exakt två år efter att vi hittade vår mark har vi nu alla tillstånd på plats, ritat vårt alldeles egna hus, gjort en väg ut till vår tomt, har el- och fiberbeställningar med lång väntetid som snart ska komma på plats och en grävmaskin är redo att sätta skopan i marken när snön tinat klart. Nu har vi även undertecknade avtal med de som ska få äran att bygga vår gård, det blir ett lokalt företag med otroligt engagerade personer runt oss, som man kan lita på! Känns tryggt att det är personer från Undersåker!

Snön börjar tina och grävaren väntar på att få göra sitt jobb…

Det var en ganska lång resa med många olika beslut innan det blev klart. Men nu. Äntligen. Nu börjar klockan ticka ner mot en tidsatt deadline.

Det är något särskilt med att få välja varje liten detalj i sitt framtida hem. Det är grymt tidsödande, energikrävande och alldeles… fantastiskt. Kreativiteten flödar, hjärnan överhettas. Nattens drömmar handlar om bänkskivor, listfria väggar, kakel och man vaknar… och undrar om man håller på att bli tokig. Som om alla gränser suddats ut.

Samtal långt in på kvällskvisten med köksspecialister, konstruktörer, leverantörer och byggare. Beslut. Förhandlingar. Vånda. Funderingar. Allt får samsas under den begränsade fritid vi har till vårt förfogande.

Nu börjar pappersexercisen för det tekniska samrådet. Resan fortsätter. Trots allt. Och både kropp och själ skulle egentligen behöva en lång vila, men den får vi ta ett annat år. Nu börjar nästa fas och från att ha stått med väldigt stora och breda beslut, hoppas vi på att vi kan börja stycka elefanten och nu ta dem ett efter ett …

”Jag står på egna ben. På egen hand. Du ska få se att jag kan ro i land. Jag går min väg, steg för steg. ”Magnus Uggla”

Sitter och funderar på det här med livsdrömmar, att man inte ska ta saker för given och att ingenting kommer gratis. Det krävs alltid… något. Att leva ett liv – inte vinna ett krig? Jag vet inte jag… Men det är väl ändå en himla tur. För tänk om man kunde uppfylla drömmar på löpande band. Vad vore de då för drömmar? Hur skulle man då värdera dem? 

Jag älskar att kämpa. Prestera. Ha höga krav. Målmedvetet arbeta mig fram steg för steg. Men jag hatar också att misslyckas,  när orken tryter och när det går för långsamt när jag vill att det ska gå fort. Jag vill leva. Hela tiden. Och kämpar alltid för att minska vardagens brus. Samtidigt gör jag den sjukt omständlig och måste alltid maxa allt jag gör och alla val jag tar. 
Jag gillar att ställas inför prövningar men ibland blir jag lite provocerad av livets nyck, när jag känner att det jag ställs inför är precis de prövningar jag behöver för att utvecklas. Det jag hanterar sämst…
Just nu är jag mitt i en riktig sådan kamp. Men ändå en livsdröm jag burit på länge, men där det ställs högre krav på alla plan än någonsin förr och framförallt där varje svagare del av mig ställs på prov. Mixad känsla minst sagt. Och jag inser att jag förändras.. . Jag utvecklar min förmåga till tålamod. Flexibilitet. Att inte kunna planera för allt. Att behöva planera om. Planera och planera om igen. Att bli begränsad och sen välja livet igen. Ta risker. Vara uthållig. Saker jag tidigare trott att jag inte behärskade, helt enkelt. Saker som nu är min vardag. Vad utvecklande! 
Ni som känner mig vet hur välplanerad jag är.  ”Henne kan man lita på, hon vet hur planen ligger..  ” – och nu har jag en tom almanacka privat. För er som känner mig vet hur märkligt det är. Men jag väntar på bomben. När almanackan exploderar igen. Min bästa bok. 

Nå väl, när allt verkar strula med byggprojektet är det bara att zooma in på detaljer igen. Gräva ner huvudet långt för att hålla det kallt, och sparka med bakbenen. I helgen blev pallen till vår walk-in-closet klar. Å matchar inte den nya coola skinnklädseln till pallen de vackra tapeterna så säg?

 

Bara rummet som saknas….

En AWAB-pall till köksritningen

Vår gård vi hyr börjar sakteliga likna ett lager. Här är det senaste tillskottet av inredning, en gammal AWAB-pall från boden i vårt gamla hus har fått nytt liv och ska bli en praktisk färgklick i det nya köket. Vis av erfarenhet behövs pallar att klättra på när man har kökshyllor ända upp på 2, 70 meters höjd…

Efter en hel del borttagen målarfärg, var det bara limrester kvar att polera bort…

Hittade en läcker vaxduk som efter en hel del polering av pallen, fick sättas på plats…. ja, just det…av mannen förstås. För hur det än är så är jag inte händig eller pysslig. Jag kommer på idéerna, köper grejerna och han som har sinne för tålamodsprövande och noggrant pilljobb färdigställer. Bra fördelning.

Nytt liv och en färgklick i vårt framtida kök

Vårt kök, som än så länge bara är en ritning, har alltså blivit berikat av snygga barstolar från riktigt bra rea, en spishäll med inbyggd kolfläkt från Black Friday och nu – en egendesignad AWAB-pall. Ja, ritningen ja, den blev ju klar i somras och det gick ju ganska smidigt eftersom jag inte blandade in den andra hälften särskilt mycket. Han kom med något inlägg då och då under den korta och snärtiga processen med vår köksspecialist om önskemål om placeringen av olika skåp för att det skulle bli symmetriskt (han har ju kvalat in i Mensa den galningen, så han är en sån där obotlig logiker…) och ett krav på att han minsann skulle ha två diskmaskiner och utsikt från spisen. Han fick som han ville med det och jag valde materialen i fred. Tills nu- när det är dags att börja fundera på allvar inför en kommande beställning…..

Jag råkade ta med honom för att kolla på köket i helgen. Dålig idé! Nu har alla tidigare beslut omkullkastats och vi får börja om. Det här med att vara två som bygger sitt hem tillsammans – det kräver ganska mycket samsyn på materialval. Att jag helt plötsligt har en man som blivit inredningsnörd var ju dessutom något av en lågoddsare när vi inledde den här husbygge-processen. Jag kommer aldrig våga erkänna att han tillför en hel del – men det ska också sägas att vägen till beslut blir extremt mycket krångligare. Och vår byggare – han är vår parterapeut på vägen. Stackarn.

Lidandet av gigantiska I-landsproblem

Vi lider trötthet av svåra beslut av materialval, avtal, beställningar av ekonomiskt påverkningsbar art…. Det är ömsom champagne, ömsom vatten. Kontakterna skiftar mellan banken, leverantörer och entreprenörer. Numera ekar det i myndighetskorridorerna – vi har kommit igenom nålögat! Bygglov och alla andra tillstånd är på plats, efter mer än ett år !

Det är egentligen inte synd om oss. Men vi känner nog att helst skulle vi nog vilja slänga oss i diket såsom jag gjorde nyss – parkera och vila , skita i allt vad beslut heter och bara njuta… För när jag var ute på en kort och välbehövande promenad under dagen så inser man hur mycket man missar i sin makalöst fantastiska omgivning när man bara kämpar sig framåt…. När man väl är ute så ser och känner man … och sen är det bara att ge sig hän och slänga sig i backen. Det är galet- fantastiskt- vackert ! Bara att njuta!! Och vila!! Den lilla stund man har. Om det så bara är en minut- så gjorde det min dag i alla fall!

Nu är vi inne i en fas av stora övergripande val. Fönster- och glaspartier, värmelösningar och markarbeten. Stora avtal som ska bilda en helhet tillsammans med en totalentreprenad. Det är så trist att till och med mannen går bananas och zoomar in på lysknappsval… Själv har jag gett upp för länge sen och hittat massa jättesuperduperviktiga detaljer även om det dock ska sägas att jag är den som sköter allt pappersarbete, blanketter, och tillståndsansökningar. .

Jag pratade med vår stackars byggare i 40 minuter i veckan och han konstaterade bara förundrat ”herregud, vad mycket ni funderar…”. Vi konstaterarar bara ….. ”han skulle bara veta hälften…” Han ska ju få det ärofyllda uppdraget att bygga hem och inte ett hus, och jag försökte få honom beredd på det… På torsdags natt satt vi och fortsatte att arbeta fram vårt underlag inför kontraktskrivningen, med skräckblandad förtjusning….(det är konstigt för mannen tror på riktigt att det är den bästa av myskvällars myskväll för mig, att få sitta och planera bygget i detalj. Medan jag bara vill komma fram till beslut. )

En hemlis till kan jag avslöja. Idag var det Black Friday Corona-style. Det innebär att jag och min bästa vän inte for omkring som tättingar i butiker och gjorde outletfynd. Dock tog vi en digital dejt och sen köpte vi köksinredning på varsitt håll. För vår del blev det en spishäll med inbyggd fläkt för hela månadssparpengen.

Vägen som ska leda oss hem.

Efter månader, ja över ett år, av tillståndsprövningar av alla dess slag ser vi nu ljuset i tunneln. Sedan i somras har det fortsatt att rulla på. Vi ansökte om bygglov innan semestern och beslut kom i oktober, en anmälan skickades till miljöavdelningen om enskilt avlopp och en 2,5 meter djup provgrop grävdes för att jord skulle kunna lämnas in på labb och testas. Då det visade sig att jorden var för tät så blev det aktuellt att ansöka om att få anlägga en markbäddslösning istället och kommunen kom ut på plats och inspekterade. Sedan kom ett positivt beslut även där, och det blev fritt fram att gräva för avlopp. Vår avverkningsanmälan till Skogsstyrelsen för omvandling av markanvändning där gården ska ligga gick också igenom… så NU ÄNTLIGEN går det att sätta spaden i marken – so to speak.

Alla dessa blanketter… pappersarbetet har kostat en förmögenhet framför allt i tid. Men också i pengar.

Dessutom så hände plötsligt något som faktiskt SYNS i somras. Vår fina långa böljande väg in till fastigheten från landsvägen anlades. Efter det kom Trafikverket förbi och synade och godkände vår utfart. Och så kom den regniga hösten och vägen behövde justeras på sina ställen då översvämningar uppstod. Den täta lerjorden gör att avrinningen inte är den bästa…

Vägen hem.
Så äntligen så fanns det en väg, som bar hem. Tänk att få gå sin egen väg!

Och nu… äntligen, fortsätter arbetet för att forma gårdsbilden.

Elen är också beställd sedan ett halvår, men kommer förmodligen inte förrän till sommaren. Jämtkraft har lång kö i Åre kommun och för oss måste de dessutom investera i en ny transformatorstation som också kräver sitt bygglov. Vi har i alla fall beställt fiber samtidigt, vis av erfarenhet hur lång tid IP Only brukar ta på sig. Allt annat än en samdragning av kablar in till tomten vore dessutom galet oekonomiskt för dessa företag, så vi kopplade ihop dem så kanske det går snabbare… Vi är ju hyfsat beroende av både el och fiber till fastigheten då det utvecklas IT-system på löpande band hemma…

Ibland måste man få gå på känsla…

Det är fasligt snårigt och därmed också tidskrävande att göra allt rätt i processen med att köpa mark och bygga hus.

Ibland måste man bara lätta upp stämningen lite och få känna att det faktiskt händer något. Då börjar min mer spontana sida att visa sig och jag ”råkar” köpa inredningsdetaljer. Det blir ofta saker som är för bra för att låta tillfället passera. Och alltid måste jag stå till svars för det jag fyndat, hålla ett försvarstal om fördelarna och oftast får jag faktiskt positivt bifall av min andra hälft. Även om han tycker jag är extremt omständlig, på tok för detaljfokuserad och onödigt välplanerad.

I sommar har dessa företeelser inte uteblivit. Jag har råkat köpa tapeter till klädkammaren som ännu bara finns i en husritning. Tapeter – vilket vi överhuvudtaget enligt mannen INTE ska ha i huset. Blommiga klassiska dyrgripar – HELT fel snitt enligt ovan nämnda man. Och dessutom bara stuvbitsrullar som inte riktigt räcker till hela rummet…. Men till mitt försvar var denna typ av tapeter något jag letat efter länge och plötsligt hittade jag alltså de perfekta av en slump. Då får man bara slå till, och att man dessutom kan göra en hacka på att köpa stuvbitar och sedan kompletteringsköpa… Ja, då är det ju inget att fundera på! Eller hur?

Jag råkade också beställa 4 barstolar till köket. Denna gång var vi faktiskt överens om vilka stolar vi skulle ha, efter lång eftersökning av de perfekta just för vårt hem… Men tajmingen kanske inte var optimal… Vi har precis flyttat till mindre hus som vi hyr tills vårt eget är klart och allt vi äger får i princip ställas ut i ladan på gården. Men till mitt försvar, så var de på rea! Och man vet aldrig om de går ur sortimentet, och att leta efter nya stolar som vi blir överens om skulle passa i vårt framtida kök- det skulle vara alltför tidskrävande!

Det finns fördelar med att råka köpa saker på förhand, så länge man är säker på sin sak. Det första är att vi i min familj är extremt noggranna i våra val och det innebär att vi aldrig skulle klara att göra alla val till gården samtidigt. Valen av material och detaljer tar helt enkelt för lång tid. Dessutom så passar vi alltid på med ett inköp då det är rea, och trots lagerhållningen fram tills färdigt hus -så får man ju ändå se vinsten av att inköpspriset blev något lägre än väntat. Även om man måste släpa runt grejerna. Typ runt halva jorden. Och riskera att de blir uppätna av möss i ladan innan inflytt.

Sedan skulle vi in i en kakelbutik under vår semester i södra Sverige för att få lite inspiration. Varför lär sig aldrig denna man tänker jag…?! Det slutade naturligtvis med att jag hittar till fyndhörnan och finner just den sortens klinkerplattor som jag VET att jag vill ha i tvättstugan. Vackra stora bruna stenklinker från Italien av måttet 60 X 60, som plötsligt kostar 199 kr/kvm istället för 900. Det blir köp förstås, även om någon rackare köpt 4 kvadrat av dem, så jag måste kompletteringsbeställa i expressfart från Italien den sista kvadraten… Nåväl, sagt och gjort. Mannen bet ihop, packade in 150 kg klinker i semesterpackningen och styrde norrut och hemåt.

Skisser över framtiden

Parallellt med alla ritningar av kartor och byggnader så är det fullt fokus på det blivande köket just nu. En engagerad köksexpert har hjälp oss att planera vårt kök efter de mått vi ritat upp. Och det har resulterat i ett antal olika ritningar, som vanligt när man vill maxa varje val. Vi funderar på hur man rör sig i ett kök, vilken förvaring vi behöver, vad som är snyggt, vilken utsikt man vill ha i olika arbetsmoment, vad som passar vår familj och vad som går ihop med resten av huset.

Vi har stött på nya lagparagrafer som reglerar att man inte får ha en spis på en köksö, utan att samtidigt ha vattenho. Det krånglade till våra val och vi behövde förstora köksön rejält för att få plats med bägge, 4 barstolar och tillräckligt med förvaring.

Sen var det det där med materialval igen. Jag väljer snygga detaljer och mannen talar om för mig att de inte går ihop med helheten. Då väljer han om, matchar materialen mot till exempel trappsteg och ända upp mot övervåningens golv. Allt måste hänga ihop. Säger han. Och när han djupdykt i alla olika attiraljer så slutar det oftast med att jag säger att det blir bra, eftersom jag inte orkar ta allt ett varv till … och eftersom vi egentligen inte alls skulle fastna i så här ingående beslut just nu, utan egentligen bara få fram en grov köksplanering och ungefärlig budget. Vi har till och med beställt hem provbitar av cool mosaik i metallic, det visar sig bara försvåra alla val ännu mer :-/ Men jag kan tänkas slå det mesta… jag har redan hittat barstolar som kommer passa perfekt, och behöver nog beställa dem nu – de är ju på rea 🙂

Åsa på Beijer var dock en klippa. Kom och hämtade upp mig en dag bara för att jag skulle få klämma och känna lite på olika luckor och kika på olika alternativ. Och ritade klart köket på sin semester fram till 23 i fredags kväll. Det kallar jag service det!

Det är dock skönt att börja se lite synliga resultat, om än animerade efter månader av annat. Och idag snitslade vi ut vår vägdragning, så markarbetet kan börja! Väg ska dras, el och bredband ska in, avlopp ska grävas, vatten borras och ett större markarbete ska göras för att få fram gårdsbilden. I höst kommer det börja hända grejer på riktigt!

Mål i sikte!

De senaste veckorna har varit intensiva och gått i skapandets tecken. Vi har jobbat fram vår egen planlösning. Och sen ändrat den. Och sen justerat den. En förstående och hjälpsam konstruktör har stöttat oss i att rita vårt alldeles egna hem, från grunden. Ett hem som passar oss, och som på intet sätt följer några normer. Eller standardmått heller för den delen.

Vi har diskuterat det en del, då jag envisats med att rita in mina möbler i planlösningen. Jag tänker att det måste väl ändå vara en av de stora fördelarna med att rita sitt eget hus, att man faktiskt kan forma det HELT efter egna behov. Om jag behöver plats för ett skåp som inte följer standardmåtten, måste man ju ta höjd för det i ritningarna. Eller hur?! Ronnie, som hjälper oss att konstruktionsrita huset, har samma sätt att tänka som min livskamrat, så de var lite emot detta påfund. Eller såsom jag ser det… denna fantastiska idé. Men när mannen kom på att han tjänade på att rita perfekta mått i bio-rummet…. då vände det! Så nu sitter de där med exakta mått, i ritningen. Våra möbler.

Det resulterade dock i en liten merkostnad, då vi insåg att ett spabad inte skulle få plats på balkongen. Så det blev ett extra dimensionerat mått på uteplats och balkong, med plats för de möbler som var ämnade att stå där.

Mål i sikte
Inte på långa vägar i mål. Men helt klart ett delmål att fira!

Nu har alltså vårt blivande hus en insida. Åtminstone till formen. Nästan alla interiöra valmöjligheter är kvar. Det kommer sannerligen bli en lång resa. Idag fattade Trafikverket dessutom beslut på att vår utfart är okej att dra ut på landsvägen, en viktig faktor för fastigheten. Men ännu återstår en hel del mätande och ritande på kartan/situationsplanen och den är svårare än man tror.

Jag har absolut INGEN förmåga att kunna se saker tredimensionellt. Eller hur huset skulle kunna se ut exteriört. Då är det ju extra fantastiskt med dessa dataprogram som kan animera och visa hur det kommer att bli. Det här är så långt ifrån den stil på hus jag tidigare gillat. Det är så modernt – och jag som gillar sekelskifteshus… Och jag som ville ha ett vitt putsat hus, under resan förvandlades detta hus till något helt annat! Jag är förvånad själv, för jag brukar vara extremt principfast. Men det kanske var tur att processen var lång mellan idé och verkstad. Även om det här året med myndighetskontakter och beslut känns lite väl lång och omständlig. Och än är det ju inte över. Bygglovet är förstås ett avgörande beslut som är kvar, även om vi redan betalat för att åtminstone få ett förhandsbesked. Det är ju ändå som en slags försäkring för att få bygga- på netta 18 000 kronor.

Två steg fram – ett steg bakåt…

Att bygga med oss kan knappast vara ett lätt uppdrag. Den stackarn som tagit på sig uppdraget hann inte mer än att gå på semester innan han fick bjuda hem oss till sig för att visa val han själv gjort på sitt hus, gå igenom alla kalkyler, förbereda bygglovshandlingar, börja räkna på nya byggnader – och svara på alla våra frågor och ta del av den ena nya idén efter den andra….

Färg, form, insida, utsida… och alla dessa skisser och kartor. Snart vill min hjärna ta semester från det här ett tag. I mitt stilla sinne trodde jag att vi snart var redo att gå till beslut med alla kalkyler och skicka in bygglovsansökan. Men efter idag känns det som att det är lång väg kvar än innan ansökan är komplett… Reviderade ritningar ska skapas, för att komplettera med våra nya idéer. Framför allt väntar vi på ett totalpris då vi för tillfället står med ett huskalkyl exkluderat våra fönsterpartier. Jag bävar inför den offerten…

Man får varva med lite annat. Köpa trimmer och börja markera ut platsen där huset ska stå, fundera över materialval i badrum, hitta snygga stolar till köket, och räkna slantar. Om vartannat.

Och drömmen om det vita huset blev nog en tjärvitrolvilla, med matchande ekonomibyggnad kanske…

Inspiration hemma hos Alexander – panel, kök, bastu…

Jag såg hans blick när han studerade våra nya infall i de interiöra ritningarna… ”Vad är det där… runda hörn? Det är mycket jobb med det… ”

Vi kan bara konstatera en sak. När man ritar sitt hem är det väldigt svårt att hålla sig på mattan.

It takes a fool to remain sane.

Jag finner det smått nervkittlande , många gånger uppretande och fasligt motivationsprövande. Jag är ju en myndighetsperson, jag har arbetat över 20 år (herregud!!) i offentlig sektor. Men ändå. Det här är det krångligaste och mest byråkratiska jag upplevt.

Jag måste blicka bakåt och summera. Det är ett bra sätt att minnas hur långt man kommit. Vi har hittills:

– hittat vår fina mark och fått kontakt med ägarna

– kommit överens om att få köpa marken, skrivit köpeavtal

– ordentligt förarbete med inläsning på rättsfall avseende avstyckning av skogsmark

– tagit kontakt med vägsamfällighetens styrelse och fått godkänt att ansluta sig till skogsbilvägen

– ansökt om och fått godkänt förhandsbesked av Åre kommun (kartor, blanketter, dokument för syftet med fastigheten och bilagor – en procedur på sammanlagt 3 månader)

-ansökt om och fått godkänd avstyckning av Lantmäteriet (bara 13 bilagor…)

– ansökt om och fått godkänd utfart på landsvägen av Trafikverket

– ansökt om jordförvärvstillstånd och fått godkänt av Länsstyrelsen

– upphandlat byggentreprenör och satt vår tillit till de som ska få bygga vårt hem

– upphandlat entreprenör för markarbete, vägdragning, avlopp, jordvärme

– beställt el till fastighetsgräns

-beställt och fått förhandsvärdering av fastigheten av mäklare

– ansökt om upphävande av strandskydd på vår lilla bäck för att kunna dra väg

– haft Länsstyrelsen ute på markbesök gällande skyddsvärda växtarter

– ansökt om samråd enligt 12 kap 6 § miljöbalken hos Länsstyrelsen för att få dra infartsväg

-har ritat vår egen planlösning på huset och förberett för konstruktionsritning på huset av byggentreprenör

– tagit in offerter för ekonomibyggnad och ska välja entreprenör

– ansökt om bolånelöfte

– tagit in offerter på olika trappor av trapptillverkare runt om i Sverige

– tagit in offert på bastu då vi funderar på att färdigställa den själv

Ser fram emot våra kvällar uppe på vår egen kulle. Det gäller att hålla kvar vid målbilden.

Nu är det några riktigt viktiga steg kvar till bygglovsansökan.

– Vi måste ta beslut om den slutliga planen för placering av byggnader efter alla våra besök på marken och funderingar kring både utsikt och ljusinsläpp

– Vi ska skriva slutlig produktionskalkyl, avtal och ta besluten gällande planlösning, interiör och exteriör för huset.

– Vi ska rita ”fackmannamässigt utförd” situationsplan över den nya gårdens byggnader, p-platser, vägar, V/A.

– Vi ska starta företag via Skatteverket för att driva gården…

– Vi ska välja den som ska göra vår bokföring

– Vi ska bestämma vem som ska få uppdraget som kontrollansvarig (KA)

– Vi ska anmäla till miljökontoret på kommunen om nyinstallation av enskilt avlopp

Sen kan vi börja arbeta PÅ RIKTIGT med det som ska skapa vårt hem. Galet, alla dessa saker – de syns ju inte ens…. Men det tål att sägas igen. Jag har aldrig varit med om maken till byråkratisk process.

Du behöver inte veta vart du ska ta vägen. Så länge du vet att du är på väg.

Nu flödar kreativiteten. Och önskelistan på snygga trappor, tjusiga fönster, coola kök, fräsiga detaljer och annorlunda lösningar som är anpassade efter just våra behov blir allt längre. Och dyrare.

Vi har pausat kontakterna med myndigheter och gått över till att ha långa och ingående samtal med entreprenörer inom bygg- och grävarbeten, leverantörer av fönster, trapptillverkare, specialister inom golv, arkitekter och säljare av stort som smått. Och häromdagen avslutade jag sista samtalet med en husleverantör klockan 23.30!

I mitt huvud får det snart inte plats mer än husdetaljer och planlösningar… Jag skulle behöva ha en lång ledighet för att hinna med alla viktiga beslut, men är inne i en intensiv period på jobbet, så det blir inte så mycket ledigt i sommar som jag kanske skulle behövt.

VI är tillbaka där allt brukar hamna för oss i vår familj. Vi gör ingenting ”lite lagom”. Vi har något märkligt behov av att optimera alla våra inköp och maxa alla val i livet. Och nästan alltid ta den krångligaste vägen, bara för att vi fått för oss att det nog blir bättre trots allt… Det där sköna med att beställa ett nyckelfärdigt hus… vi känns vara galet långt bort från det just nu. Huset är plötsligt uppstyckat i molekyler där vi har önskemål på bredden och höjden i alla delar. Men vi vill ju att den största investeringen vi gör i livet, ska bli så som bara vi gillar. Och inte något som passar många. Och då krävs många anpassningar och herrejösses massa val.

Eller så kanske man bara sätter en husbil på marken… tänk vilken flexibilitet. Fast compact-living är nog ingenting i längden…

Har tappat målet i sikte…

Jag har bestämt mig för att älska det här. Trots att huvudet skriker att jag inte orkar fler beslut, mer krångel, ytterligare administration och ännu mer kontakter med entreprenörer, myndigheter, säljare och tyckare.. Efter att ha tagit många avgörande smått osynliga steg så har jag nästan glömt bort… Vad var det vi drömde om att bygga? Vad är det egentligen vi söker i ett hus? Vad önskar vi ha för känsla i vårt nya hem och vad ska det ha för utsida? Herregud, hur kan jag ha tappat bort detta på vägen?

Vi kämpar beslutsamt vidare. Det är många steg än som ska tas. En enskild firma ska bildas eftersom marken är så stor att det klassas som lantbruk, investeringar i markjobb måste göras för att göra den beboelig, en situationsplan ska formas, väg dras och hus och ekonomibyggnad ritas. Vi ger inte upp, men ja.. det kommer att bli en resa. Ett steg i taget, så går det…nog…

Varför kan vi aldrig ta den lätta vägen?

Vår egna nya plats på jorden… och där högst uppe på åsen sätter vi ner bopålarna…

Hjärntrötthet efter juridiska knutar

bana ny väg

Gråzonsproblematik är inte bara en del i mitt yrkesliv. Det verkar generellt gälla inom all form av juridik. Så även inom fastighetsbildningslagstiftningen. På något mystiskt sätt att jag lyckats tråckla mig igenom den här processen, och kan skatta mig lycklig att jag har stor vana av att hantera myndighetskontakter, har grundläggande juridisk kunskap, har ett gott sinne för struktur och planering, är hyfsad på att skriva och förklara och framför allt är sjukt målmedveten. Men i mitt stilla sinne kan jag inte låta bli att undra hur alla människor som inte är smått galna, har en övernaturlig myndighetskoordinationsförmåga och som är i vår situation klarar av denna snåriga ansökningsskog!?

Och ska det verkligen behöva vara så här komplicerat att få bygga en ny fastighet? Ska det verkligen vara så här dålig samordningsförmåga mellan berörda myndigheter? Hur många tillstånd ska man behöva söka och avgifter ska man behöva betala? Jag förvånas hela tiden längs den här vägen…

Alltid lite tyngre att bana ny väg.
Att gå sin egen väg…

Nu har köpet gått igenom. Vi är nu ägare till en helt ny fastighet (mark), ganska precis ett år efter att sökandet efter platsen att bygga vårt hem tog fart på riktigt.

Nu börjar en ny fas i processen. Och jag betvivlar inte, den kommer inte att bli lättare!

Byråkrat-akrobat

Ska man behöva rita en processkarta för att få koll på alla kontakter, blanketter, ansökningar, handläggningstider, kartor, lagparagrafer, situationsplaner och beslutsunderlag som behövs när man vill stycka av en bit mark och bygga sitt nya hem på? Nej, mitt val föll på att starta en blogg. Ett perfekt sätt att sortera tankar, beslut, idéer och viktiga steg i processen på. Och förhoppningsvis kan det hjälpa andra i samma situation som vi…

Inte bara nerförsbackar...
Inte bara en nerförsbacke…

Vår hus-resa började redan i april 2019, då vi fann platsen där vi skulle vilja bygga vårt framtida hem på. Vi tog kontakt med markägaren och till sommaren skrev vi efter en längre tids kontakt ett kontrakt på att vi skulle köpa en bit skogsmark, om alla beslut från myndigheterna gick igenom.

Så i september lämnade vi in ansökan om förhandsbesked i Åre kommun för att utreda om marken ansågs lämplig att bygga en ny fastighet på. Det fanns inte så många hus i närheten, så vi skulle ju skapa lite av en ny trend där uppe på höjden. Under hösten var det en hel del kontakter vi själva behövde ta förutom med kommunen och Lantmäteriet, till exempel med vägsamfällighet (som var mycket tillmötesgående och skrev ett skriftligt underlag till kommunen), Trafikverket för att få förhandsbesked för utfart (de var jättesnabba! , Skogsstyrelsen (som inte hade några invändningar mot att en del skogsmark skulle omvandlas till betesmark).

12 december 2019 fick vi ett positivt förhandsbesked. Då var det dags för att lämna in ansökan till Lantmäteriet för avstyckning av marken för att kunna fastighetsbilda en ny lantbruksenhet. Vi fick redan i januari en mycket engagerad och positiv handläggare, då vårt ärende hamnat i förtur. Det ska man nämligen se till att be om då man ska bygga en permanentbostad, så går det mycket snabbare! Han gav oss feedback på att han nog aldrig sett en så genomarbetad ansökan och det gjorde också hans beslut mycket lättare. Alla 13 bilagor med det beslutsunderlag han behövde var på plats! Jag hade dessutom skrivit en beskrivning om hur vi tänkte använda marken, eftersom det annars kan vara tveksamt att få stycka av så mycket skogsmark. För ska man bilda skogsfastighet så krävs en bärighet på ekonomin i skogen vilket kräver ganska mycket skog (200-250 kubik per år) och ska man bilda lantbruk är det ju betesmark och inte skog man ska ha…

Redan 31 januari hade dock Lantmäteriet fattat sitt beslut om att bilda en ny fastighet. En månad senare hade tiden för att överklaga passerat och vår nya fastighet kunde registreras i fastighetsregistret! Så nu kan vi faktiskt fira en stor milstolpe på vår långa och krokiga resa på vägen att bygga upp vårt nya hem. Även om det känns som att vi knappt lämnat perrongen ännu….