Publicerat

Äntligen hemma

De sista månaderna har varit hektiska. För att inte säga fokuserade. Ibland galet stressade och utmattande. Först på att göra klart för slutsamråd och inflytt, och sen för att faktiskt flytta in. Det tog hela sommaren. Och faktiskt hela hösten för att komma på plats… Märkligt, den till synes lättaste flytten av dem alla -åtminstone avståndsmässigt- blev den svåraste.

Men nu är vi här. Och det känns fortfarande relativt overkligt. Någonstans har jag alltid längtat hit. Och nu är jag här.

Jag har drömt om och funderat över. ”Var finns den där platsen, som ska bli min plats i livet? Vem bor där nu, vad händer där när jag lever här just nu?” Vad jag inte visste då, var att den platsen var en skog. Som stod där – alldeles härligt naturlig. Och bara väntade på att vi skulle finna den.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är hem1-768x1024.jpg

På ett bröllop för herrans massa år sen, i ungdomen, svarade jag på frågan ”vem är din dröm-man” och svarade ”Den norrländska mannen”. Och nu har jag honom, med hull och hår. Och honom har jag hållit fast vid i snart 19 år. Sjukt länge, om du skulle frågat mig då.

Och i diskussioner om livet och var min plats på jorden är har jag alltid kommit tillbaka till samma svar. ”Jag passar nog allra bäst i en koja i skogen”. Och nu jag jag hittat hem, byggt min egna koja i skogen. På betryggande avstånd från människobyn.

Men vilken människoby sen !!! Vi gillar ju både den, vår omgivning och vår borg. Här byggs vår framtid, sakta men säkert.

Men vägen har inte alltid varit rak. Det har varit många kockar i soppan……… Och vilken soppa att koka sen – med ständigt nya galna upptåg.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är kras-1-1024x768.jpg

Och – det var inte alltid det gick vår väg. Om man blickar bakåt var det faktiskt rejält många gånger som man var tvungen att använda tålamodet -som man inte har…

Men målbilden var alltid densamma. Bygg det vi ritat. Bygg drömmen vi har. Vår vision. Vik inte en tum. Alltid lite till! Det högsta är inte att aldrig falla, utan att resa sig efter varje fall!!

Ja, jävlar – vad envisa vi var och är. Stackars satar som skulle förverkliga vår dröm….

Men det gjorde de.

Och nu lever vi här. På Grannsidan. Resan kommer att fortsätta, så länge till. Och livet , det hoppas vi kommer bjuda oss på en framtid såsom vi bara kan drömma.

Det är inte för att saker är svåra som vi inte vågar. Det är för att vi inte vågar som saker är svåra.

Vi är så tacksamma för att vi tog modet till oss och vågade. Och kämpade. Och inte vek en tum på drömmen av det vi ville skapa.

Publicerat

Ekonomibyggnad, möjligheternas hus eller mancave?

Tänk, det är få gånger jag får med mannen på loppis. Men en dag i höstas var det byggloppis i grannbyn och då minsann…..!!! Och fyndade tror vi ändå att vi gjorde. En 2, 5 meter lång bänkskiva med underlimmade diskhoar helt i svart sten för en tiondel av priset, ett rejält kodlås och ett frånluftsaggregat till ett riktigt bra pris för att kunna återvinna värmen i serverhallen och få till en klimatsmart ventilation. Den här byggnaden kommer att vara i ständig utveckling under många år framåt, så det känns bra att kunna fynda lite grejer som vi hoppas ska komma bra till pass framöver, bara de inte är trasiga nu då…

Utsidan under progress…

Det är något visst med män och deras förhållande till verkstäder, garage och uthus. Ett hus utanför hemmet. Ett ställe att fly till kanske, att projektera med och en plats att tro att de bestämmer över. En byggnad full av möjligheter för affärsidéer.

Välisolerade väggar. Check.

Dukning. Det kan man ju göra på olika sätt. 🙂

Förberedelser för ”lilla” porten. Den var det lång leveranstid på, men den var värd att vänta på. Glasport med alu-spröjs som även här gör att vi får behålla utsikten.

Monterad och klar, några månader senare.

Ovärderligt utrymme för att förvara material till bygget, kan inte föreställa mig hur andra som bygger gör. Och själv ser jag mest fram emot ett stort förråd med fina förvaringsutrymmen. Det är guld värt när man håller på med många olika friluftsaktiviteter och inte vill klättra runt på knä i trånga utrymmen för att hitta en stav, en cykelpump eller en åra. 

Den STORA 7 meter breda porten på plats. Och storleken spelade faktiskt roll när vi skulle få in de enorma glaspartierna här. Då behövs varje uns av spelrum…

Som tur var fick vi hjälpa till på ett hörn med isolering av förråd, entresolplan och del av verkstad. Det är alltid kul att känna att man får bidra med lite fysiskt arbete.

Isolerat och klart i vägg. Här saknas fortfarande lite innervägg, tak och …. ett stooooort fönster.

Men nu äntligen är allt viktigt på plats. Den tunga stenskivan och skrivbordet var vi tvungna att lyfta upp med maskiner innan vi glasade. Nu låter vi det hela sjunka in lite innan vi går vidare själva med ytskikten.

Vårt första rum på gården att ta form blev detta. Var det inte typiskt att det låg just i ekonomibyggnaden? Teknikrum/grovtvätt/toalett med enorma mängder sladdar och slangar i väggarna.

Jag anar att berättelsen om ekonomibyggnaden kommer att fortsätta under lång tid framåt…. Detta, det är bara början på en byggnad – full av möjligheter.  Och för att inte tala om kommande spännande berättelser att dela från tillfällen då jag smyger på mannen när han filurar på sina idéer därute. Återkommer med det. 

Publicerat

Pälsen på.

Äntligen var bostadshuset redo att isoleras! Efter att under en period ha lagt tid och kraft på arbete med att avfukta huset efter höstens blötväder så är nu äntligen huset torrt. Men varför skulle de historiskt sett högsta elpriserna slå till just den månaden vi förbrukade el på avfuktare och värmepumpar – som en hel villas årsförbrukning under ett halvår? Ja, varför inte. Den typen av väldigt dåliga sammanträffanden har vi börjat vänja oss vid. Det gäller att ha nerver av stål.

Vi är dock tacksamma för att ha snickare som är noggranna och måna om att bygga ett hållbart hus med kvalité och lång livslängd. Då får man hellre anpassa byggtiden -så är det när man bygger lösvirkeshus i fjällvärlden!

Dukat, reglat och förberett för sprutisolering på våningsplan 2
Det här huset kommer att ha Hunton träfiberisolering till päls

Som en investering i både husets välbefinnande och miljön isoleras hela vår gård med Hunton träfiberisolering. Den här veckan var det dags för bostadshuset att lösullsisoleras och vad slog vädergudarna till med då…? Jo – en rad oranga vädervarningar som resulterat i en rad samhällsviktiga nedstängda samhällsfunktioner och ett ruskigt oväder i form av skyfall, höga flöden (mitt i vintern!!), stark vind, ishalka och så lite omslag till kraftigt snöfall på det. 

I vårt fall räcker det inte bara att be till Gud om nåd och medgång, vi måste också ständigt ha vädergudarna med oss!!! I vissa kritiska moment är det extra viktigt, så nu tillfaller bönen väderguden om att låta ovädret bedarra, konsekvenserna bli små, översvämningarna rinna av och att läget stabiliserar sig inför nästa veckas planerade glasleverans. För trots att bankkontoret var stängt p.g.a. väderlek dessa dagar så lyckades vi efter mycket om och men göra en banköverföring så att lasten kan lämna fönstertillverkaren imorgon.

Vem har sagt att livet ska vara riskfritt, lättsamt och en walk-in-the-park?

Själv har jag då aldrig varit med om räkmacke-varianten på liv. Men så gillar jag också utmaningar.  Jag har i och för sig även gillat att ha lite kontroll på läget, men efter mina livsval har jag övergett tanken på det. Det mesta i mitt liv just nu är lite kaosbetonat.

Men, det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke!! Det är bara att ta till kampen. Mot allt. 

Publicerat

Våndor och beslutsångest – vår vardag. Fokus på framstegen.

Intet sinande ström av beslut är vardag för alla som bygger hus. Jag zoomar ofta in på detaljer för att överleva och min andra hälft får stå för helheten. Jag är nu ruskigt nöjd över att ha hittat en rea och beställt och fått hem såväl en snygg vattenkran som en tillhörande bottenventil i brushed nickel till vårt handfat på lilla toaletten. Tänk att man kan vara så nöjd över en sån småsak på ett helt bygge. Det är väl ändå tur att sinnet funkar så för en överlevare, att man gläds åt varje litet steg framåt! För att späda på den glädjen passade jag dessutom på att köpa toalettspapperållare och handdukskrokar i matchande material. Jag gör verkligen allt för att komma undan besluten i alla materialval till relaxen, som är den svåraste i hela huset…

Nu är alltså alla inredningsdetaljer beslutade för toaletten på nedervåningen. Mitt mål var därför att beställa keramiken för golv och väggar i helgen… och det är nu gjort! Helt oväntat så vände mannen helt i sin beslutsamhet av att vi INTE skulle ha matta grå marmorplattor och då gäller det att vara ruskigt snabb på tangenterna och trycka på order-knappen. Och mosaikmönstret är på väg från Italien, med ett leveransdatum i slutet av nästa vecka. Nu är det egentligen bara valet av golvbrunn och toalett kvar. Sen så – är det check på det rummet.

Då kan man kanske tycka att vi är i god tid, men med tanke på att det är så mycket krångligare med beslut än man någonsin kan förställa sig, så är det nog bra att försöka ligga steget före… för man kan alltid vara säker på att det kommer nya utmaningar.

Så här långt har vi kommit idag, ett hus som tar stegen mot att bli vädertätt (exklusive fönstren) och där allt stål är på plats som ska hålla stabiliteten i huset och hustaket som snart börjar bli tätt. Och så har stommen för förråd, orangeri och takterass rests i veckan som gått.
Samtidigt borras det för fullt. Äntligen har vi nått vatten i vattenhålet och nu är borrningen av första bergvärmehålet påbörjat. Ännu en nagelbitare när det gäller kostnader…
Publicerat

Stenhård helg.

I helgen var det fullt fokus på betonggolven. Det var hög tid för att behandla båda förråden innan frostnätterna kommer. Och precis som under gjutningen så hade vi åtminstone tur med vädret…

Det låter ju kanske som att det stora jobbet var själva arbetet att behandla dem, men så var det inte alls. Mest tid tog som vanligt alla samtal med betongsexperter, produktleverantörer, googling, beslutsångest och lite mer inläsning. Och så lite resonemang med sin egen entreprenör hade äran att gjuta vår platta. Det känns nästan alltid lika skönt när besluten är fattade och det är för sent att ångra sig… Men det här med betong som innergolv är verkligen en djungel för att få till en resultat man kommer att bli nöjd med. Det största frågetecknet, när man faktiskt lyckats att få till en fint gjuten platta, är hur man ska behandla den för att få ett tillräckligt fläckskydd.

Valet i djungeln av alla betongprodukter föll till slut på Betsil, en betongimpregnering. Ganska lätt att applicera om man är noga, så det går att göra själv med hjälp av en lågtrycksspruta och microfibermopp.
Plattan på ekonomibyggnaden är långt ifrån lika bearbetad som den på huset, men blev slät och ganska fin ändå. Här är den nybehandlad. Vi var dock inte övertygade av det något fläckiga resultatet efter att impregneringen torkat, så vi valde att inte göra behandlingen av bostadshusets innergolv än.
Philip fick glätta långt inpå kvällen/natten innan han kände sig nöjd. Nu ska betongen plastas igen och täckas över av skivor under byggtiden.
Den här plattan ligger det många timmar bakom. Närmast på bild är uteplattan till vår uteplats under tak. Där har både pigment och struktur valts med omsorg eftersom den inte helt kan matcha plattan inomhus som är otroligt noggrant glättad, vilket inte funkar på en uteplatta som då riskerar att spricka.

Snickarna har fått exakta mått att förhålla sig till i de stora urspårningarna för fönster- och skjutdörrpartierna som ska ner i betonggolvet så att det inte blir synliga trösklar och fönsterramar. Hade man vetat hur mycket mer kostsamt det är med nedsänkta glas i plattan, så är frågan om valet skulle varit lika självklart. Nu byggdes formar och blev gjutning a´la precision. Återstår att se hur det passar när glaspartierna anländer… mer än så här kan vi inte göra just nu. Håll tummarna!!

Publicerat

Långt utanför min comfortzon. Så nöjd!

Jag har umgåtts med tanken på vårt nya kök i många timmar, dagar, veckor nu. Så äntligen är det dags att bestämma sig och komma vidare. Jag är så långt utanför min comfortzone… jag har alltid gillat vackra gamla ting, och sekelskiftskök. Nu blev det något heeeelt annat.

Jag tyckte jag hade hittat en stil som ändå var modern, men som jag kunde känna mig hemma i. Men nu – några månader senare har jag tydligen blivit modigare. Luckorna är utbytta mot ännu modernare snitt, handtagen är borttagna, valnötsskivan blev en stenskiva, kranarna med droppformad design och framför allt blev köket tvåfärgat med lite 3D-effekt. Och nu skulle det vara skönt att få beställa snart så vi inte ångrar oss igen!

Köket vi ritade i somras fick inte godkänt av mannen när han fick se luckorna live….

Nu så, har köket blivit ett annat. Kranar och spishäll redan inköpt.
Barstolarna (som förstås också redan är inköpta) kommer passa som ett smäck.

Jag kan berätta en hemlighet. Jag höll på att bli tokig av allt sökande efter kranar och hoar på nätet, så jag var tvungen att beställa kranarna för ett tag sedan, när jag väl hittade två stycken som vi bägge gillade och som faktiskt matchade andra materialval. Jag fick såna där himlande ögon till svar när jag berättade det för mannen, men min vän som jag alltid kopplar in i såna här situationer är som vanligt räddaren i nöden. Hon och jag är överens om att man faktiskt KAN älska en kökskran, och då blev ju argumentet att jag var tvungen att beställa den här – om än något år för tidigt- helt hållbart!

Dansk design – de kan konsten att göra en kran till ett droppformat smycke för köket.

Och nu har de första räkningarna börjat rulla in från byggfirman. Vi har beställt byggmaterial för flera hundra tusen, då tydligen marknaden har börjat tappa det helt. Skenande priser på grund av en samhällskris vi så väl allihopa känner till… Corona är numera inte bara en ölsort. Utan något med betydligt värre effekt.

Publicerat

Ett färdigt avtal och en tidsplan att försöka förhålla sig till!

Blickar över till andra sidan älven

Ingen kan säga att vi tagit den lätta vägen. Det kostar på. Men vi skymtar i alla fall den framtid vi kommer att få…. Alltid något! 🙂

Äntligen, ganska exakt två år efter att vi hittade vår mark har vi nu alla tillstånd på plats, ritat vårt alldeles egna hus, gjort en väg ut till vår tomt, har el- och fiberbeställningar med lång väntetid som snart ska komma på plats och en grävmaskin är redo att sätta skopan i marken när snön tinat klart. Nu har vi även undertecknade avtal med de som ska få äran att bygga vår gård, det blir ett lokalt företag med otroligt engagerade personer runt oss, som man kan lita på! Känns tryggt att det är personer från Undersåker!

Snön börjar tina och grävaren väntar på att få göra sitt jobb…

Det var en ganska lång resa med många olika beslut innan det blev klart. Men nu. Äntligen. Nu börjar klockan ticka ner mot en tidsatt deadline.

Det är något särskilt med att få välja varje liten detalj i sitt framtida hem. Det är grymt tidsödande, energikrävande och alldeles… fantastiskt. Kreativiteten flödar, hjärnan överhettas. Nattens drömmar handlar om bänkskivor, listfria väggar, kakel och man vaknar… och undrar om man håller på att bli tokig. Som om alla gränser suddats ut.

Samtal långt in på kvällskvisten med köksspecialister, konstruktörer, leverantörer och byggare. Beslut. Förhandlingar. Vånda. Funderingar. Allt får samsas under den begränsade fritid vi har till vårt förfogande.

Nu börjar pappersexercisen för det tekniska samrådet. Resan fortsätter. Trots allt. Och både kropp och själ skulle egentligen behöva en lång vila, men den får vi ta ett annat år. Nu börjar nästa fas och från att ha stått med väldigt stora och breda beslut, hoppas vi på att vi kan börja stycka elefanten och nu ta dem ett efter ett …

Publicerat

”Jag står på egna ben. På egen hand. Du ska få se att jag kan ro i land. Jag går min väg, steg för steg. ”Magnus Uggla”

Sitter och funderar på det här med livsdrömmar, att man inte ska ta saker för given och att ingenting kommer gratis. Det krävs alltid… något. Att leva ett liv – inte vinna ett krig? Jag vet inte jag… Men det är väl ändå en himla tur. För tänk om man kunde uppfylla drömmar på löpande band. Vad vore de då för drömmar? Hur skulle man då värdera dem? 

Jag älskar att kämpa. Prestera. Ha höga krav. Målmedvetet arbeta mig fram steg för steg. Men jag hatar också att misslyckas,  när orken tryter och när det går för långsamt när jag vill att det ska gå fort. Jag vill leva. Hela tiden. Och kämpar alltid för att minska vardagens brus. Samtidigt gör jag den sjukt omständlig och måste alltid maxa allt jag gör och alla val jag tar. 
Jag gillar att ställas inför prövningar men ibland blir jag lite provocerad av livets nyck, när jag känner att det jag ställs inför är precis de prövningar jag behöver för att utvecklas. Det jag hanterar sämst…
Just nu är jag mitt i en riktig sådan kamp. Men ändå en livsdröm jag burit på länge, men där det ställs högre krav på alla plan än någonsin förr och framförallt där varje svagare del av mig ställs på prov. Mixad känsla minst sagt. Och jag inser att jag förändras.. . Jag utvecklar min förmåga till tålamod. Flexibilitet. Att inte kunna planera för allt. Att behöva planera om. Planera och planera om igen. Att bli begränsad och sen välja livet igen. Ta risker. Vara uthållig. Saker jag tidigare trott att jag inte behärskade, helt enkelt. Saker som nu är min vardag. Vad utvecklande! 
Ni som känner mig vet hur välplanerad jag är.  ”Henne kan man lita på, hon vet hur planen ligger..  ” – och nu har jag en tom almanacka privat. För er som känner mig vet hur märkligt det är. Men jag väntar på bomben. När almanackan exploderar igen. Min bästa bok. 

Nå väl, när allt verkar strula med byggprojektet är det bara att zooma in på detaljer igen. Gräva ner huvudet långt för att hålla det kallt, och sparka med bakbenen. I helgen blev pallen till vår walk-in-closet klar. Å matchar inte den nya coola skinnklädseln till pallen de vackra tapeterna så säg?

 

Bara rummet som saknas….