Livets gåtor är personliga. Och varje människa måste lösa sina.

livskvalité

Jag gillar strategier och planer. Jag har till och med formulerat min egen livsstrategi.

Den kallas för att leva livet leende (vilket inte alltid är så lätt som det låter).

livskvalité

Min vision; Att välja lycka och öppna ögonen för det meningsfulla i livet.

Mål; Friheten att ha de medel jag behöver för att förverkliga mina drömmar varje givet läge.

Aktiviteter; Skapandet av medel är hårt arbete, utbildning, utveckling och strategiska val genom livet. Men även innovativa idéer som kan drivas i egen regi.

Mindset; Att ha ett öppet hjärta, sunt förnuft, rättvisa prioriteringar och en fri tanke.

Hur vill jag bli ihågkommen? Den som gjorde skillnad.

Det är inte bara i livet i stort det är bra att ha mål och stora visioner. Det är extremt bra att falla tillbaka på sitt existentiella mindset även i en lång och krånglig byggprocess. Men det gäller att inte tappa bort målet på vägen, våga utmana sitt tålamod och hitta sätt att inte tröttna längs vägen. Jag vill lova att det svajar på alla dessa punkter från och till. Vilken prövning. När hjärnan värker, ögonen svider och varje samtal hemma handlar om val till bygget… om man ens hinner prata med varandra varvat med allt annat. Ibland mailar vi bara om olika alternativ. Och ibland fattas beslut av bara farten utan bägges inblandning och så kan det tänkas att den andre personen blir sur för att man inte fått vara med.

Men kanske är det här det största och häftigaste vi någonsin gjort i våra liv – blod, svett och tårar till trots. Och som vi sagt från början, den som tar på sig snickarjobbet åt oss får ju räkna med att stundtals vara medlare och äktenskapsrådgivare på vägen. Och då mina vänner gäller det att ha bra snickare med på resan och det känns fantastiskt när man valt bra folk som ska spendera det närmare året med oss. Särskilt skönt när man närmast har daglig kontakt med varandra. Så det var nästa råd från coachen – välj snickare med omsorg! I min värld behöver de både ha hjärtat på rätt ställe, sinne för stil, vass hjärna för att förstå alla krångliga ritningar, bra kommunikationsförmåga och så förstås vara bra på att omsätta drömmar till verklighet. Vilket yrke!

Jag har ingen tid att slösa.

På livets väg

Jag har ingen tid att slösa. Inte så att jag är jättestressad, men jag är sjukt motiverad att leva!

Jag har alltid givande samtal med en av mina nära vänner. Nu när hon är en överlevare från cancern, så kommer våra samtal allt oftare in på ämnet livet. Att man måste göra sina livsval aktivt, och att man faktiskt inte har tid att slösa på oväsentligheter. Om man har en längtan, välj vägen dit! Om man vill testa något nytt, gör det! Om man har en önskan, uppfyll den!

Det finns många saker jag vill göra, grejer jag vill åstadkomma, innan jag dör. Kalla det medelålderskris, kanske. Men det är när man inser sin dödlighet som man uppfylls av känslan av vilken frihet man faktiskt har att leva.

Så – jag har bestämt mig. Nu har jag flyttat till platsen för livsnjutare, drömmare, friluftsmänniskor, riktiga norrlänningar och sanna sörlänningar… Platsen som utifrån sett kan upplevas som en enda stor lekplats för såväl vuxna som barn. Åre… Och här ska jag göra lite mer av det som ger mig tillfredsställelse och energi i livet. . Jag ska vara med min familj, åka skidor, bada, cykla, vila, köra downhill, träna, vara i naturen, fiska, unna mig, uppleva något nytt och investera i det som är viktigt på riktigt.

Man dör- bara en gång. Men man lever- varje dag!

På livets väg
Livets väg. Inte så ofta en autobahn.

Det spelar ingen roll om du är på rätt spår. Om du bara sitter där blir du överkörd…

Blickar framåt

Det här med att flyttstäda… Det är ett utmärkt sätt att minnas sig själv.

Hela hösten har jag vänt och vridit på varje pryl, klädesplagg och möbel. Tittat på dem med nya ögon. Funderat över om detta verkligen är jag, längre. Insett att väldigt mycket av mina saker hör till en svunnen tid och att det är dags att rensa och gå vidare. Det är så mycket jag inte kommer att ta med mig in i framtiden.

När jag packar biblioteket undrar jag hur många löpmeter text jag skrivit i mina dagar. Rensade just bland kursmaterial, uppsatser, examinationer, uppgifter… ibland slår det mig verkligen hur jobbigt ihärdig jag är. Vad jag längtar efter en vila. Någon gång. Åtminstone en stund.

Nu är det dags att välja om. Att blicka framåt. Nu början resan. Att skapa ett hem, i den miljö där våra hjärtan redan bor. En resa som kommer att vara bortom all enkelhet, precis som vanligt.

Blickar framåt