Jag har ingen tid att slösa.

På livets väg

Jag har ingen tid att slösa. Inte så att jag är jättestressad, men jag är sjukt motiverad att leva!

Jag har alltid givande samtal med en av mina nära vänner. Nu när hon är en överlevare från cancern, så kommer våra samtal allt oftare in på ämnet livet. Att man måste göra sina livsval aktivt, och att man faktiskt inte har tid att slösa på oväsentligheter. Om man har en längtan, välj vägen dit! Om man vill testa något nytt, gör det! Om man har en önskan, uppfyll den!

Det finns många saker jag vill göra, grejer jag vill åstadkomma, innan jag dör. Kalla det medelålderskris, kanske. Men det är när man inser sin dödlighet som man uppfylls av känslan av vilken frihet man faktiskt har att leva.

Så – jag har bestämt mig. Nu har jag flyttat till platsen för livsnjutare, drömmare, friluftsmänniskor, riktiga norrlänningar och sanna sörlänningar… Platsen som utifrån sett kan upplevas som en enda stor lekplats för såväl vuxna som barn. Åre… Och här ska jag göra lite mer av det som ger mig tillfredsställelse och energi i livet. . Jag ska vara med min familj, åka skidor, bada, cykla, vila, köra downhill, träna, vara i naturen, fiska, unna mig, uppleva något nytt och investera i det som är viktigt på riktigt.

Man dör- bara en gång. Men man lever- varje dag!

På livets väg
Livets väg. Inte så ofta en autobahn.

Med mina tankar någonstans, finns jag alltid överallt.

friheten i backen

Vad är det jag söker? Vad är livskvalité? Jag har spenderat en hel del tid med dessa funderingar, både privat och inom mitt arbete. Jag har insett att när man skaffat familj finns det lite andra svar på dessa frågor och mina livsval påverkar inte längre bara mig. Jag har insett att jag strävar efter två saker, i kombination. Lycka och trygghet.

Jag vill att mina barn ska få en trygg och lycklig uppväxt. I en miljö där det råder en social tillit, i ett samhälle med en grundtrygghet och där det är lite närmare mellan människorna. Där vi tillåts påverka vår egen situation och närmiljö. Och där vi lever nära naturen och har respekt för vår omgivning. 

Insåg för ett tag sedan när jag satt och väntade på tåget till jobbet att 200 meter därifrån mördades en ung grabb någon dag tidigare. Han knivhöggs i ryggen i parken som tidigare var min väg till arbetet. Och jag reflekterar knappt över det ens. Jag inser att jag, liksom så många andra, blivit normaliserad av det som händer i vårt samhälle. Jag konstaterar bara att här vill inte jag att mina barn ska växa upp! Nu vill jag hem till tryggheten och en vackrare sida av Sverige. Jag längtar efter att istället blicka ut över fjällen när jag står på tågperrongen… 

Nu när jag vet jag söker, blev också beslutet enklare. 

Frihet, längtan, skidåkning

Konsten är att sluta längta och börja flyga. Svårigheten är att lära sig. Glädjen är att våga. Lyckan är att kunna.