Idag var en stor dag. Kanske den största på länge… För idag kom dagen vi faktiskt inte visste om den någonsin skulle komma, då vi gjorde livets helt klart största och dyraste risktagning! För 4 månader sedan beställde vi glas och dörrar till hela gården från ett företag i Litauen…. och hör och häpna på dumhet…. betalade 100 % i förskott!
Som av ett fantastiskt sammanträffande så var Kortenas ett riktigt seriöst företag med Mindaugas i spetsen som dessutom uppvisat en otrolig service som gynnat oss i vår beställning!
Jag bjuder på en bildserie av riskprojektet och av dagen D, som mannen i mitt liv (som är en blandning av en galen uppfinnare/snille och egenlärd ingenjör) projektlett från början till slut. Fast riktigt i slutet på denna historia är vi ju inte än. Glasen ska hålla för ytterligare lyft och inte minst – de ska passa i de millimeteranpassade öppningarna i byggnaderna! Det förstår jag överhuvudtaget inte hur det ska kunna gå till för jag kan inte utläsa ett jota av de invecklade ritningarna…
Om vi kommer i mål med det här utan större katastrofer så kommer jag att bli mallig och börja tro på att vi klarar ALLT. Men idag andas vi mest ut, för att vi inte blivit grundlurade på lasten. Allt fick dessvärre inte plats i detta ekipage, det kommer en kompletteringstransport framöver med mer glasräcken och räckeshållare till takterassen. Och i värsta fall, ersättningsfönster om något kraschar.
Många timmars sökande, otaliga möten och dialoger med leverantörer runt om i Europa. Nu är beslutet fattat. Vi har beställt 8 ton glas.
Våra fönster är så maxade att huskonstruktörerna fick utmana sina skills på riktigt för att få till bärigheten i huset. Och mannen här hemma har på allvar satt sig in i såväl husets ritningar och fönstrens infästningsskisser, vässat sina CAD-kunskaper och nördat in sig på lösningar som ger såväl säkerhet, hållfasthet som snygg design. Det har inneburit åtminstone 100 timmars extra arbete med ritningarna för honom, för att verkligen kvalitetssäkra en optimal lösning framtagen av våra huskonstruktörer.
En del partier är nedsänkta i betonggolvet och byggs in i väggarna och går ända upp i tak, för att få uttrycket i huset såsom vi önskar. Listfritt inomhus och foderfritt utomhus är vår inriktning. Tillkrånglat nåt så in i norden men så mycket snyggare… Ja, det är vår melodi. På gott och ont. Men OM det blir bra, så kommer det att bli riktigt riktigt bra. Men det är väldigt många OM innan vi nått vägs ände i denna historia, kan nog bli en rad sömnlösa nätter innan vi har facit på var detta slutar.
Det här med fönster, dörrar och glas är centralt i vårt hus. För att huset inte ska bli en modern skokartong till utseende måste den prydas med något som smyckar till den lite. Nya hus är ju som bekant inte alltid särskilt snygga. Inte som gamla tjusiga lador, sekelskifteshus från svunna tider eller mäktiga herresäten.
Och glaset är också helt centralt när man bygger på den plats vi gör- med utsikt åt alla väderstreck. Då vill man ta in naturen – så att det faktiskt inte spelar så stor roll om man är inomhus eller utomhus. Känslan ska vara densamma. Det här med snygga spröjs går också bort – inget ska få störa den här naturkänslan….
För att matcha våra aluminiumramar till glaspartierna har vi valt dörrar i samma material och kulör. Grafitgrå aluminiumdörrar. Och med i lasten ligger också 45 kvadratmeter glasräcken för balkong och takterass. Kan bli en nagelbitare att lasta av de här när de kommer….
Vi pratar hundratals timmar av beslutsvarv som nu slutat snurra. Beslutet är fattat, nu kan vi inte annat än att blunda och hålla tummarna för att allt går vägen. Ni må tycka att vi är omständliga… ni känner inte ens till hälften!
En sak är säker. Det här är verkligen inget för den med svaga nerver. Eller för den kloke som kanske hellre tar den enkla vägen. Eller kanske för den som är riktigt klok, punkt.